Литовский дивертисмент

Томасу Венцлова

 

1. ВСТУПЛЕНИЕ

Вот скромная, приморская страна.

[...]

 

© The Estate of Joseph Brodsky / Wylie Agency London

Lithuanian Divertissement
Translated by Alan Myers

 

for Thomas Venclova

I Introduction

 

A modest little country by the sea.

It has its snow, an airport, telephones,

its Jews. A tyrant's brownstone villa.

A statue of a bard is there as well,

who once compared his country to his girlfriend.

 

The simile displayed, if not good taste,

sound geography: for here the southerners

make Saturday the day to go up north,

from whence, a little drunk, on foot,

they have been known to stray into the West -

a good theme for a sketch. Here distances

are well designed to suit hermaphrodites.

 

Noonday in springtime. Puddles, banked-up clouds,

stout, countless angels on the gables

of countless churches. Here a man

becomes a victim of a jostling crowd,

or a detail of the homemade baroque.

 

II Liejyklos

 

To be born a century ago

and over the down bedding, airing,

through a window see a garden grow

and Catherine's crosses, twin domes soaring;

be embarrassed for Mother, hiccup

when the brandished lorgnettes scrutinize

and push a cart with rubbish heaped up

along the ghetto's yellow alleys,

sigh, tucked in bed from head to toe,

for Polish ladies, for example;

 

and hang around to face the foe

and fall in Poland somewhere, trampled -

for Faith, Tsar, Homeland, or if not,

then shape Jews' ringlets into sideburns

and off, on to the New World like a shot,

puking in waves as the engine churns.

 

III Café Neringa

 

Time departs in Vilnius through a café door

accompanied by sounds of clinking forks and spoons,

while Space screws up its eyes from booze the night before

and stares at Time's slowly retreating spine.

 

A crimson circle, with its far side off,

now hangs moored in utter stillness over roof tiles

and the Adam's apple sharpens, quite as if

the whole face had shrunk to its sheer profile.

 

Obeying commands like Aladdin's lamp,

a waitress decked out in a cambric halter

saunters about with legs recently clamped

around the neck of a local footballer.

 

IV Escutcheon

 

St. George, that old dragon slayer,

spear long lost in allegory's glare,

has kept in safety up till now

his sword and steed, and every place

in Lithuania pursues, steadfast,

his aim unheeded by the crowd.

 

Who now has he, sword clenched in hand,

resolved on taking? What he hounds,

a well-placed coat of arms blots out.

Who can it be? Gentile? Saracen?

The whole world, perhaps? If that's so, then

Vytautas knew well what he was about.

 

V Amicum-philosophum de melancholia, mania et plica polonica

 

Sleeplessness. Part of a woman. A glass

replete with reptiles all straining to get out.

The day's long madness has drained across

the cerebellum into the occiput,

forming a pool; one movement and the slush

will feel as if someone, in that icy blot,

has dipped a sharpened quill that, after a pause,

deliberately traces the verb "hate"

in oscillating scribbles to reverse

the brain-wave pattern. Something lipsticked stuffs

the ear with lacerating lengthy words,

like running fingers through a hairdo stiff

with lice. Alone and naked in your sack,

you lie there, fallen from the zodiac.

VI Palanga

 

Only the sea has power to peer en face

at the sky; and a traveler in the dunes

lowers his eyes and sips at his metal flask

like a king in exile, with no psalm-like tunes.

 

His house ransacked, flocks driven to foreign land.

Son hidden by shepherds inside a cave.

And before him lies just a hem of sand

but his faith's not enough for a walk on waves.

VII The Dominicans

 

Turn off the thoroughfare, then into

a half-blind street, and once inside

the church, which at this hour is empty,

sit on a bench, adjust your sight,

and, afterward, in God's whorled ear,

closed to the clash of day's discord,

whisper four syllables, soft and clear:

Forgive me, Lord.

 

1971

 

 © The Estate of Joseph Brodsky / Wylie Agency London

Notes

Liejyklos - A street in Vilnius

Litauisches Divertimento
Translated by Birgit Veit
 
Für Tomas Venclova 
I
Introduktion
 
Am Meer gelegenes bescheidenes Land.

Mit eignem Schnee, Flughafen, Telefonen

und Juden. Brauner Villa des Diktators.

Und einer Statue des Sängers, welcher

das Vaterland als Freundin pries, womit

 

er sicher keinen exquisiten Riecher,

doch geographische Beschlagenheit

bewies: die aus dem Süden fahren samstags

nach Norden und, beschwipst nach Hause trabend,

da landen sie mitunter auch im Westen -

ein Thema für nen Sketch. Bei der Entfernung

könnten hier glatt Hermaphroditen leben.

 

Ein Frühlingsmittag. Pfützen, Wolkenfetzen,

zahllose Engel auf den Ziegeldächern

zahlloser Kirchen; hier wird jeder Mensch

entweder Opfer des Gedrängeis oder

Detail im ortsansässigen Barock.

 

II

Liejyklos

 

Denk dir, vor hundert Jahrn geboren,

da glotzt du aus den nassen Windeln

durchs Fenster und bestaunst hoch oben

die Kreuze von St. Katharinen;

schämst dich vor deiner Mutter, stammelst,

wirst rot, wenn ein Lorgnon dich mustert

und schiebst den Karren mit dem Ramsch

die gelben Gettostraßen runter;

du ziehst die Decke übern Kopf

und schmachtest nach den Polendamen;

der Erste Weltkrieg kriegt dich, prompt

fällst du für Glauben, Zaren, Vater­-

land in Galizien, du Held;

dann lieber: Peies zu Koteletten

frisiern, sich nach der Neuen Welt,

in den Atlantik kotzend, retten.

 

III

Cafe "Neringa"

 

In Wilna entweicht die Zeit durch die Tür

des Cafes, begleitet vom Krach

der Teller, Messer und Gabeln, während der Raum betütert

blinzelt und lange ihr nach starrt.

 

Der puterrote Kreis hat seine Füllung verloren

und erstirbt über Ziegeldachgiebeln,

und der Adamsapfel wölbt sich spitz vor,

als sei alles, was vom Gesicht überlebt: das Profil.

 

Und wie von des güldnen Fischleins Flüstern gelenkt, bewegt

die Serviererin in Batistbluse

nachtwandlerisch sicher die Beine, die eben

auf den Schultern eines Fußball-Lokalstars noch ruhten.

  

IV

Heraldik

 

Dem Drachentöter Georg bleiben

sein Pferd und Schwert; Allegorien

entschärfen nur die Lanze. Wie

und wo er kann, verfolgt er aufrecht

in Litauen ein andren Augen

vollkommen unsichtbares Ziel.

 

Wer ist es, gegen den er keck

sein Schwert zückt, fragt sich. Das Objekt

der Jagd liegt außerhalb des Wappens.

Wer ists? Ein Heide? Ein Giaur?

Die ganze Welt? Wenn so ist, war

Vytautas wahrlich nicht von Pappe.

 

V

Ad amicum-philosophicum de melancholia, mania et plica polonica

 

Schlaflosigkeit. Ein Teil von einer Frau.

Reptilien, die durch das Fenster quillen.

Der Tageswahnsinn rinnt vom Kleinhirn aus

zum Nacken, wo er eine Pfütze bildet.

Nur keine Regung, sonst spürst du genervt,

wie wer mit einer spitzen Feder höhnisch

in diese eiseskalte Brühe fährt

und langsam "... hasse ich" in einer Schönschrift,

wo jede Windung krumm und schief ist, malt.

Ein Teilstück einer Frau in fettem Rotton

schiebt lange Wort ins Gehör, als bohrte

sich eine Hand tief in verlaustes Haar.

Und du liegst in dem Dunkel nackt und einsam

auf deinem Laken. Wie ein Tierkreiszeichen.

 

VI

Polangen

 

Des Himmels Gesicht schauen darf

nur die See. Der Wanderer senkt seinen Blick,

in die Dünen geduckt, zum Wein, den er nippt,

wie ein König ohne sein Reich und die Harfe.

 

Das Haus ist verwüstet, die Herden geraubt.

Den Sohn hat ein Hirt in der Höhle versteckt.

Und vor ihm liegt nun: das Ende der Welt.

Übers Wasser zu wandeln, fehlt ihm der Glaube.

 

VII

Dominikonaj

 

Bieg von der Straße in die bei­-

nah blinde Gasse mit der Kirche,

geh - keiner ist da um die Zeit -,

setz dich auf eine Bank im Innern

und flüster dann in Gottes Ohr,

an dem der Tageslärm vorbei­-

rauscht, nur dies eine Wort:

Verzeih.

© The Estate of Joseph Brodsky / Wylie Agency London
Litauiskt divertissement
Translated by Hans Björkegren
 
1. Inledning
 
Ett blygsamt litet land vid Östersjön, 

Med egen snö och flygplats, egna judar

och telefoner. Med ett residens

i mörkbrunt för diktatorn. Med staty

av sångaren som kallade sitt hemland

 

"väninna", vilket möjligen ger prov

på sämre smak än geografisk insikt:

På helgerna far folk i söder norrut

och det har hänt ibland på vägen hem

att somliga förirrat sig åt väster -

som i en sketch. Ty alla avstånd här

tycks vara skapta för hermafroditer.

 

Det våras. Middagstid. Små pölar, moln,

ett otal änglar svävande på taken

till tallösa kapell. Och människan

blir trängselns offer eller något slags

detalj i detta lands barockutsmyckning.

 

2. Liejyklos

 

Vore man seklet äldre såg

man över bolstervar på vädring

i fönstret ut mot parken, bort

mot S:ta Karins dubbelkors; och

säkert skämdes man för mor

och stammade inför lornjetten

och körde skottkärran med lump

igenom ghettots gula gränder;

då drog man över sig en filt

och drömde om små polska damer

i väntan på ett världskrig och

galizisk död för Fosterland och

för Tro och Tsar - i annat fall

fick flätorna bli polisonger

då man begav sig Over There

och spydde sjösjukt i Atlanten.

 

3. Kafé Neringa

 

Tiden i Vilnjus går i kaféentrén

åtföljd av slamret av tallrikar, knivar och gafflar;

rummet med sin aningen bakfulla blick

stirrar den länge och stint i nacken.

 

Och den blodsprängda runda ringen som mist

avigsidan stelnar högt ovan taken,

adamsäpplet spetsas som om med ens

bara profilen finns kvar av anletsdragen.

 

I sin batistjumper och som på order från

högsta ort får servitrisen fart på

benen som nyss har vilat kring halsen på

ortens fotbollsförmåga.

 

4. Emblem

 

S:t Göran, han som dödar drakar,

har i en allegorisk smältugn

förlorat lansen men har kvar

båd' svärd och häst, och överallt i

Litauen kämpar han med heder

för mål som ingen annan ser.

 

Vem har han med sitt svärd i handen

beslutat döda? Föremålet

finns inte med på hans emblem.

Vem är det? Hedningen? Barbaren?

Vår hela värld? I så fall hade

furst Vitovt faktiskt ganska rätt.

 

5. Amicum-philpsophum de melancholia, mania et plica polonica*

 

Insomnia. En kvinnas kroppsdel. Glas

som krälande reptiler söker fly ur.

Rakt genom hjärnan dagens vanvett flöt

och bildar nu en liten pol i nacken.

Det sticker till vid minsta rörelse

som om det sutte någon där som doppar

en pennspets i den frusna sörjan och

med omsorg präntar ned "jag hatar" efter

ett manuskript vars snirklar har förvrängts.

En ström av långa ord från kvinnans kroppsdel,

den sminkade, far raka vägen in

i hörseln som en hand igenom lushår.

Och naken vilar du i mörkret på

ett lakan, som en djurkrets, som en Fisk.

 

*Titeln på en medeltida handskrift i Vilnjus: "Till en filosof och vän om melankoli, mani och plica polonica (marlockar)"

 

6. Palanga

 

Bara havet kan möta himmelens blick,

och resenären som sitter bland strandens

dyner tittar ned och tar sig en klunk

utan fanfarer, som en landsflyktig furste.

 

Hemmet är plundrat, hans hjord har förts bort.

Sonen göms av en herde inne i någon grotta.

Detta är världens ände för honom. Så stark

är inte tron att han kan gå på vattnet.

 

7. Dominikanaj-kapellet

 

Ta av från huvudgatan, in i

en halvblind gränd, gå sedan in

i kyrkan, tom vid denna timme,

och sätt dig stilla på en bänk

och viska i Guds öronmussla,

som slutit sig för dagens larm,

de två oändligt enkla orden:

- Förlåter du?

© The Estate of Joseph Brodsky / Wylie Agency London
 


  • Country in which the text is set
    Lithuania
  • Featured locations
    Palanga (Polangen), Lithuania
    Kaunas (Kowno)
    Vilnius (Wilno, Wilna)
  • Translations
    Language Year Translator
    English  1978  Alan Myers 
    German  1994  Birgit Veit 
    Swedish  1987  Hans Björkegren 
  • Year of first publication
    1977
  • Place of first publication
    Ann Arbor, MI