Petrograd 1919 (Петроград, 1919)

И мы забыли навсегда,
Заключены в столице дикой,
Озера, степи, города
И зори родины великой.

В кругу кровавом день и ночь
Долит жестокая истома...
Никто нам не хотел помочь
За то, что мы остались дома,

За то, что, город свой любя,
А не крылатую свободу,
Мы сохранили для себя
Его дворцы, огонь и воду.

Иная близится пора,
Уж ветер смерти сердце студит,
Но нам священный град Петра
Невольным памятником будет.

1920

Petrograd 1919

Translated by Barbara Lönnqvist

 

Inlåsta i en förvildad stad

har vi för alltid glömt

stäpperna, sjöarna, städerna

och himlens rodnad i vårt stora land.

Inringade av blod

blir vi allt mattare

för varje dag av grymhet…

Vill ingen hjälpa oss?

För att vi stannat kvar,

för att vi älskat så vår stad

och inte flugit bort på fria vingar.

För att vi här för oss bevarat

palatsen, elden, vattnet.

 

Nu närmar sig en annan tid

och hjärtat kallnar av dödens vind.

Och som en gravsten över oss

lägger sig Petri stad.

 

 

1920