Sõja laul

Sõna wiidi, teine toodi,

Kahed, kolmed kannetie.

Mis need sõnumid toodi?

Mis keeled kannetie?

Sõja need sõnumid toodi,

Waenukeeled kannetie.

Kes see tõi sõjasõnumi,

Wõi ka kandis waenukeele?

Harak tõi sõjasõnumi,

Wares kandis waenukeele.

Kes see saab sõtta minema?

Isa wana, welled noored,

Onupojad hullukesed,

Tädipojad tillukesed.

Sõtsi saab sõtta minema,

Seni kui weli kaswanes.

Sõtsikene, noorekene,

Sõts läks aita ehtimaie.

Peale aida pead seadma.

Sõts tõots ennast hukata,

Kabu ennast kaotada.

Ise ta ehtis, ise itkes,

Ise kabitses, kahetses.

Wanem weli, wellekene,

Weli läwele lähenes,

Weli kõndis küsimaie:

,,Mis oled, wirwe, wihane,

Mis oled, parti, pahane?

Kas sul südant sisse lüüa,

Kas sul pead peale käia,

Julgust teise werda juua?”

,,Wellekene, poisikene.

Ei ole südant sisse lüüa,

Ei ole pead peale käia,

Julgust teise werda juua.”

,,Sõsar sõstrasilmaline,

Kas sa mõistad püssi pühki,

Püssi pühki, mõõka mõsta?”

„Weli, hella wellekene,

Ei ma mõista püssi pühki,

Püssi pühki, mõõka mõsta.”

„Sõsar, noori linnukene,

Kas sul pihta pihlapuune,

Käewarred wahterased,

Sõrmekondid kuusepuused,

Miska sõtkud sõjaleiwa,

Miska kastad waenukaku?”

„Weli, hella wellekene,

Ei ole pihta pihlapuune,

Käewarred wahterased,

Sõrmekondid kuusepuused.”

„Sõsar, sõstrasilmaline,

Kes on seda enne näinud,

Enne näinud, enne kuulnud,

Et on sõsarad sõjassa,

Linajuuksed lipu alla?

Oh hullud sõjawanemad,

Targad waenutalitajad,

Mis teeb sõsar sõjassa,

Wirwekene waenu seas?

Kuuleb püssi paukuwat,

Arwab linna langewat.

Näeb ta mõõga liikuwat,

Arwab peada raiuwat.

Sõsar, hella linnukene,

Mine sa ette isandile,

Manu maasulasile!

Küsi sa aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks, pooleks teiseks:

Weli on mul wäga wäikene,

Wellel on wilt weel Wenemaal,

Wellel sadul Saksamaal.”

Läks siis sõsar malewide,

Ligi lipukandajida.

Kõiki ta palus põlwili,

Heitis hellile sõnule.

Küsis aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks, pooleks teiseks.

Anti tal aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks pooleks teiseks.

Tuli suvi, jõudis sügise,

Tuli kiri kuningalta,

Tuli sõnum sõdadesta:

Sinna poisse puudunesse,

Noorimehi nõudenesse.

Kelle kord on sõtta minna?

Kelle kord on kodu jääda?

Wanem weli, wellekene,

Welle kord on sõtta minna,

Sõtsi kord on kodu jääda.

Wellel on sõrmed sõmerasta,

Käewarred wahterasta,

Õlaluu on uibuesta,

Küljeluu on künnapuust.

Isa ostis hobuse,

Ise ostis, ise itkes.

Weli walmist wankerit,

Ise walmist, ise itkes.

Isa triikis taoslauda,

Ise triikis, ise itkes.

Ema aie hammeida,

Ise aie, ise itkes.

Sõsar sõrmits kindaida,

Ise sõrmits, ise itkes.

Weli läks aita ehtimaie,

Sõsar järel küsimaie:

„Wellekene, armsakene,

Kas sul südant sisse lüüa,

Kas sul pead peale käia,

Julgust on teise werda juua?”

„Minu meelimarjakene,

Süda mul kõwa sisse lüüa,

Pea kõwa peale käia,

Julgust on teise werda juua.”

Weli istus ehtimaie,

Käändis jalgu kängimaie.

Sõsar juurde paludenna,

Paludenna, itke’enna:

„Weli, hella wellekene,

Aja selga surmasärki –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.

Pane kaela kalmurätti –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.

Wõta kätte koolukindad –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.”

Hakkas siis weli minemaie,

Sõsar järel paludenna,

Paludenna, itke’enna,

Itke’enna, õpetama:

„Weli, hella wellekene,

Kui saad sõtta sa minema.

Wõi saad waenu sa wajuma,

Selle õpetan sinule:

Ära sa sõida sõja ees

Ega sõida sõja taga –

Ees on tuli punane,

Taga on suitsu sinine!

Sõida sa keskel sõdada,

Ligi lipukandajat.

Esimesed heidetakse,

Tagumised tapetakse,

Keskmised kodu tulewad.

Kui sa saad kodu tulema:

Ära sa tule Poola kaudu,

Poolas palju poiste päida.

Ära sina tule Narwa kaudu,

Narwas palju naiste päida.

Ära sina tule Riia kaudu,

Riias palju riisutakse.

Ära sina tule Tall’na kaudu,

Tall’nas palju tapetakse.

Tule kodu Hiie kaudu:

Ei sind kuule Hiie koerad,

Ega näe Hiie neiud.

Weli, hella wellekene,

Kunas ma sinda kodu ootan,

Kodu ootan, kodu loodan?”

„Sõsar, noori sõtsikene,

Kui lääb wares walge’eks,

Kaaren luigekarwaliseks,

Siis sa minda kodu oota!

Kui see meri metta jookseb,

Allik ajab haanikuda,

Siis sa minda kodu oota!

Kui need lepad lehte lääwad,

Pajud punsu ajawad,

Siis sa minda kodu oota!”

Kui hakkas weli minema,

Siis hakkas hale tulema,

Tundi lõid Toompea kellad,

Olewist tegi: „Oja, oja!”

Nigulist tegi: „Nika, naka!”

„Sõtta, sõtta, eidekene,

Sõtta, sõtta, sõtsikene,

Sõtta pean mina minema.

Weristele westidele,

Maksakarwa mastidele,

Kopsukarwa kuubedele.

Sõtta lähen ma sõdima,

Sõtta lähen ma sõsara eest,

Were ma walan welle eest,

Hinge annan isa, ema eest!

Nüüd mina suigun surma teeda,

Nüüd mina tuigun tuule teeda.

Astun sammud haua poole.”

Läks weli weeremaie.

Hobu oli alla hallikirja,

Mees oli peale päewakirja.

Sealt siis jooksid werejooned,

Werejooned, päewapiired.

Läks siis weli weeremaie,

Ema jäie itkemaie,

Jäie kandja kahetsema:

„Pojakene, poisikene,

Ehk sa kooled kuningissa,

Sured suure sõja alla.

Sa ei jää kodu korista,

Matta ei maja rahwale.

Ei maitse sul jalad seda maada,

Kontsad ei kodumurukest.

Mis sain mina sinusta?

Silmawett, südamewerda,

Itke sain imetamasta,

Silmamärga mähkimasta.

Kui ma tundsin su tulewat,

Siia ilma ilmuwada,

Jo tundsin otsa orjamärgi,

Kukla’asse kurjamärgi.

Pidin wiima su weele,

Pidin laskma lainetele.

Wiisin wee weere peale,

Kandsin jõe kalda peale.

Istsin maha imetama.

Wesi wõtt silma weereneda,

Laine põske langeneda.

Kudas wiin were weele,

Lasen liha lainetele!

Enne las’ olla orja orjalane,

Kaswa kurja kahjuline.

Kui oli ohtu hoide’enna,

Kahju oli kaswatenna,

Siis ei näind näljased isandad,

Pannud ei paganad tähele.

Kui said, wirwe, wenineksi,

Kallis üles kaswaneksi,

Siis nägid näljased isandad,

Paniwad paganad tähele.

Siis sind wiidi Wenemaale,

Kanti kallis kauge’ele.

Kui sa kooled kuningissa,

Matta jääd maasulasile,

Jää ei mul kääbast kuhu käia,

Jää ei matust manu minna.

Jumal see teab, Jumalakene,

Maarja teab, madalakene,

Ehk aetakse sind hauda alasti,

Pannaks maale paljakana.

Oleks seda ette teaks,

Ette teaks, ette näeks,

Annaks sul kodust kooluräti,

Manu paneks maturäti,

Ühes sul annaks suurräti,

Kaasa paneks kalmuräti.

Sisse sa paneks suured juuksed,

Wahaladwad weeretaksid.

Saadaks siis juuksed sa emale,

Wahaladwad wanemale.

Kui sa sinna koolenesse,

Hella hinge heitenesse,

Kätken ma juuksed oma kääpa,

Matan oma matusele.

Siis saab kääbas kuhu käia,

Siis saab matus manu minna.”

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Jäie ema itkemaie,

Jäie kandja kahetsema.

Enam seal oli itkusida,

Wiiswõrd oli silmawetta

Kui neid ema ehteida.

 

*

Juba tuleb tulepalang,

Juba weereb werewalang,

Tuleb tulda lüüe’enna,

Weereb werda walaenna.

Tulda lõiwad tuimad rauad,

Kibenida külmad kiwid.

Sinna mehi jo wiiakse,

Seal jo mehe werd walataks.

Küll on hale, hellakesed,

Küll on hale minnessagi,

Sinna maale saiessagi,

Kus on wööni meeste werda,

Kus on põlwi poiste päida,

Labajalu laste päida,

Kus süüakse sarapuu – urbi,

Lepaleenta rüübatakse.

Sõja tee oli sõmerane,

Waenu teel oli waewa palju.

Seal ta nägi wiis imet,

Wiis imet, kuus kurja.

Külm oli ase külje all,

Lämmi ase läwe all.

Külm oli käel, külm oli jalal.

Käed külmeti, jalad külmeti,

Käed külmeti kinde’enna,

Jalad tal sukas soendi,

Warbad wiisus tal waluti.

Sügisene, kewadine,

Sügisene lumerända,

Kewadine kibewihma –

See lääb läbi südame,

Läbi kontsa kolmekorra,

Läbi warwaste wahede.

Sõjameesi, mehikene,

Kus ta läheb wastu ööda,

Wastu ööda, wastu kuuda,

Wastu haljasta ehada?

Soo on suuri, see sinine,

Taewas laia ja lageda,

Põõsas paksu, palju wetta.

Ei ole oksa, kuhu astu,

Ei ole tuge, kuhu toeta.

Kas on kodu kõndijalla

Wõi on maja marssijalla?

Kodu pole tehtud kõndijale

Ega’i maja marssijale.

Kodu on koowita ninassa,

Ase haki tiiwa alla.

Kui hakkas weli weeremaie,

Sõjateeda sõitemaie,

Ära ta kaie kodu poole,

Silmi heitis hella poole.

Kes jäi tal kodu armsamaks,

Armsamaks, kallimaks?

Ema jäi tal kodu armsamaks,

Sõts jäi kodu kallimaks.

Sõjasulased küsiwad,

Waenuhärrad waidelewad:

„Kes jäi sul kodu armsamaks,

Armsamaks, kallimaks?”

„Oh, teie sõjasulased,

Oh, teie waljud waenuhärrad!

Ei jäänd mul kodu kedagi,

Ei jäänd majja marjakesta.

Püss on armas, mõõk on kallis,

Kaelaraud on kallimaks.

Kui ma jõuan kuningat kuulata,

Neid aga walju wanemid,

Saa ma ikka ea edasi,

Kuu, päewad kokkupoole.

Oh, teie sõjasulased,

Oh, teie waljud waenuhärrad!

Wõõrad siin metsad, wõõras maa,

Wõõrad wõsa weerekesed.

Siin on suured soemetsad,

Kaharikud karuwarikud.”

Weli kaie kodu poole,

Silmi heitis hella poole.

Läks ta läbi külade.

Läbi tallatud tänawa.

Helkis helmine hobune,

Paukus paasine tänawa,

Lõksus looka, kuldaküüsi.

Sõjasulased küsiwad,

Waenuhärrad waidelewad:

„Kuni sa hobusta hoiad,

Kuni warssada walatad?”

„Seni ma hobusta hoian.

Seni warssada walatan,

Kuni seisab pää mul pääl.

Pää mul pääl, wöö mul wööl,

Kena piitsuke pihussa,

Ratsut käerandemissa,

Jalad mul jalustimessa.

Kui mul lõpeb pää päält,

Pää päält, wöö wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsut käerandemista,

Jalad mul jalustimesta –

Siis on hobu hulkumassa,

Wiru warssa weeremassa,

Siis hobu orussa hulgub,

Wiru warssa wainiula.

Minu hella eidekene,

Läheb karja saatemaie,

Leiab hobu hulkumasta,

Wiru warsa weeremasta.

Ise hakkab itkemaie.

Kummuliste kurtemaie:

„Pojakene, poisikene.

Nüüd on lõppend pää sul päält,

Pää sul päält, wöö sul wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsut käerandemista,

Jalad jalustimesta,

Jäänud hobu hulkumaie,

Wiru warssa weeremaie.

Nüüd hobu orus hulgub,

Wiru warssa wainiula.”

 

Eidekene, hellakene,

Ootas aasta, ootas kaksi,

Ootas aastaid arwamata.

Ei läind wares walge’eksi.

Kaaren luigekarwaliseks

Ega meri jooksnud metta,

Allikas ajand haanikuda.

Eidekene, hellakene,

Tõusis ta üles hommikul,

Wõttis hoole õrre pealt,

Mure musta parre pealt,

Läks ta karja saatemaie.

Leidis hobu hulkumasta,

Wiru warsa weeremasta.

Ise hakkas itkemaie,

Kummuliste kurtemaie.

„Pojakene, poisikene,

Nüüd on lõppend pää sul päält,

Pää sul päält, wöö sul wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsud käerandemista,

Jalad jalustimesta,

Jäänud hobu hulkumaie,

Wiru warssa weeremaie.

Nüüd hobu orussa hulgub,

Wiru warssa wainiula.”

Sõtsikene, noorekene,

Ootas aasta, ootas kaksi,

Ootas aastaid arwamata.

Ei läind wares walge’eksi,

Kaaren luigekarwaliseks.

Sõtsi läks muremäele,

Murelille noppimaie,

Murekanni katkumaie.

Ülewalt siis hüüdis Looja,

Maast Maarja kõneles:

„Mis sina kõnnid kurwameeli,

Kurwameeli, leinakeeli?”

„Ootan wellekest sõjasta,

Walget wainude wahelta,

Kenat wäe keske’elta.”

Ülewalt siis ütleb Looja,

Maast Maarja kõneleb,

Kiwi alt hüüab kilki,

Pae alta parmukene:

„Jo sõda selle suretas,

Jo waenu selle wajutas.

Püss oli suuri, raud oli raske,

See käis käside peale,

Õigus õlade peale,

Sõigus sõrmede peale,

Wajus käewarte peale,

Weli sillaks Saaremaal,

Poolamaal purde’eksi.

Üle sõitis sõda suuri,

Üle weeris Wene wägi.”

Nutke, nutke, õekesed,

Nutke, sõrmikud sõsarad,

Jo welleke sõjassa suri,

Walge mõõkade wahela.

Küll on sõjas tappajida –

Ei ole maha mattajida,

Küll on piigil pistajida –

Ei ole kirstu keerajida.

Päewa seisab wennikene,

Päewa seisab pääle mulla,

Aasta aja pääle haua,

Kuu kõrwala kiriku.

Liha tal sõiwad linna linnud,

Were jõid Wiru waresed,

Harju hakid kaewid haua.

Siis sai maha maetusta,

Kabelie kannetusta,

Haudaje asutetusta,

Sisse liiwa liidetusta.

Sõtsikene, hellakene,

Istus ta muremäele,

Murekannid tal käessa,

Murepeeker tal peossa,

Täis on wetta, täis on werda,

Täis on ääreni hädasid.

Silmad wetta weeretawad,

Kulmud kulda tilguwad.

Elas ta elu okkalist,

Kasupõlwe kahjulist.

Tõuts ta toona ära koolda,

Eila ilma ta uneta.

Koolda tahtis, kurwa elu,

Maale minna, meeli paha.

Wastu tal kalmust kõneldi:

„Oh, sa hullu ilmaline,

Ärgu sa koolgu, kurwa elu,

Mingu ei maale, meeli paha!

Küllalt saad koopas kurba olla,

Alla liiwa leinal seista.

Siiski tuleb ilmas olla,

Ja mahtuda maa peale.”

 

***

 

Wile lammas wiisi tarka,

Wiisi tarka, maakawala,

See on kange arwamaie,

Arwab kuud, arwab tähed,

Arwab angerjad meresta,

Loeb lutsud kalda’asta.

See teadis sõja tulema,

Sõjaangerjad ajama,

Sõjapilwed piiweldama.

Selt sai sõtsike teada,

Sõts wiis kodu eide teada.

Eit aga pillutas pereta,

Lahuteles lapsukesi –

Sooraguje, maaraguje,

Kiwi, kaljude raguje,

Pae paksu serwa alla.

Noorem weli, wellekene,

Oli kallis kaswamaie,

Ilus pää ülenemaie,

Ei tohtind toas magada,

All ei räästa räägutada.

Ikka lakkaje ladusi,

Aganikkuje asusi,

Pika õlgede piduje.

Ootas mööda tooma tundi,

Kõrwale kuninga käsku.

Ei läind mööda tooma tundi,

Kõrwale kuninga käsku.

Siiski sõlmiti sõdaje,

Pandi pampu kandemaie,

Laiu püsse laskemaie.

Sõtsikene, hellakene,

Iste maha itkemaie,

Kummuliste kurtemaie,

Siis läks welle palwe’ele:

„Noorem weli, wellekene,

Hõbedane, hellakene,

Wõta kaasa mind sõdaje!

Wõta mind wööks wööle,

Wõta kindaks kädeje,

Wõta lindiks kübara peale.”

„Sõsar noori linnukene,

Kuhu ma sinuda wiin?

Wirus wihmada sajakse,

Harjus lunda annetakse.

Mina raputan kübara,

Sina kukud, sõster, soosse,

Sõster soosse, marja maasse!

Oh, minu sõsar sõtsikene,

Mine sa isa koduje,

Mine sa ema koduje,

Hoia sa isa hobusida,

Lüpsa ema lehmasida.

Ma lään sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Tulgu siis wastu tugewad

Ja astku wälja need wägewad.

Need sääreluude lugejad

Ja kokku kondi noppijad,

Need linnast liiwa wiskajad

Ja surmasärgi seadejad.

Tule löön neil turjast wälja,

Sädemed sääremarjast wälja,

Walu warbaküüne alt.”

,,Weli, hella wellekene,

Kunas ma sinda kodu ootan,

Kodu ootan, kodu loodan?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Kui need pajud punsu lääwad,

Lepad lehte jo ajawad,

Siis sa minda kodu oota.”

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Oleks ta wiidud maanteed mööda,

Tee oleks hakand nuttemaie.

Ta aga wiidi merda mööda,

Merelained naerisida.

Meri musta ta hobune,

Taewas laia ta sadula,

Pilwetükk tema piitsukene,

Wikerkaar tema loogukene.

Alt tema sõitis halli ilma,

Pealt ta pilwede pugesi,

Wahelt wiie wikerkaare,

Kuue koidu keske’elta.

Meri tal mürkis minne’enna,

Taewas kärkis käie’enna.

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Sõtsi jäie itkemaie,

Tee weerde tuikumaie.

Sõts see itkes iga päewa,

Kurtis kõik need kuu ajad,

Halatses kõik aasta ajad:

„Oh, minu ajad haledad,

Ja minu päewad pimedad,

Linnu ajad leinalised,

Kana ajad kahjulised,

Nutuline nooripõlwi!

Kui need kurjasti kuluwad,

Õelasti lähwad õhtu,

Pimedasse pilwe’esse,

Sagedast salude sekka.

Luigekesed, laglekesed,

Ligi taewast linnukesed!

Teie käite kõrge’elta,

Kõrge’elta, kauge’elta!

Wiige mu wellele teada,

Kandke teada mu kaasale,

Misuke põli minula,

Kasupõli kalli’ila.

Wellekene, noorekene,

Kui me kullad kokku saaks,

Marjad teine teise manu.

Siis saaks ma ohtu ütlema,

Siis saaks kahju kaebama.

Wellekene, noorekene,

Kui me kullad kokku saaks,

Marjad teine teise manu!

Siis annaks suud suule,

Siis annaks kätt käele,

Suud annaks ma jalatallale,

Suud suurele warbale.”

Sõtsi itkes iga päewa,

Kurtis kõik need kuu ajad,

Alatses kõik aasta ajad.

Sõtsi palus päewakesta,

Kummardeles kuukesta.

Kuu käis üle kuningate,

Päew käis üle päälikute.

Wälja ta kostis kuningatest,

Wälja päästis päälikutest.

Siis läksid puudki jo punsu,

Lepad lehte jo ajasid.

Siis läks wares walge’eksi,

Kaaren luigekarwaliseks.

Siis tuli weil koduje,

Illike isa majaje.

Kust ta tundis oma kodu,

Oma kodu, oma kulla,

Oma maja, oma marja

Küla kümmene seasta,

Walla wiie wahelta?

Kullaristi koa peala,

Hõberisti õue peala,

Kojast tõusis kulla suitsu,

Õue pealta hõbe suitsu.

Tare harjast haljast suitsu,

Saunast saksa witsa suitsu.

Koleweste haukus koera,

Heleweste itkid lapsed,

Käreweste käisid naised –

Sealt ma tunnen oma kodu,

Oma kodu, oma kulla,

Oma maja, oma marja

Küla kümmene seasta,

Walla wiie wahelta.

„Sõida, sõida, mu hobune,

Lase teeda lauku ruuna!”

Sai ta isa nurme peale,

Isa nurme nurga peale,

Hobu hirnus ühe korra,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Sai ta isa wärati peale,

Hobu hirnus teise korra,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Sai ta isa tare läwele,

Hobu hirnus kolmat korda,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Pureles punane koera,

Haukus halli õuekoera.

Akna täringid tärisid,

Koja akenad kõrisid.

Isa tuli wälja waatemaie.

„Tule isa, tunne poega!”

Tuli isa, ei see tundnud:

„Sõjamees, sõjahobune,

Sõjakübar ta peassa,

Sõjalaigud laki eessa,

Sõjawask on waljastessa,

Sõja sapitud sadula!”

Siis hakkas hale tulema,

Wesi silma weeremaie.

„Sõida, sõida, mu hobune,

Lao teeda, laugukene,

Sõida ema ukse ette!”

Hirnus õues Hiie halli,

Karjus õues Kalewi lauki,

Haukus õues waenukoera,

Wärawassa raudarakki.

Ema tuli wälja waatamaie.

„Tule ema, tunne poega!”

Ema ei tundnud poega noorta,

Ei tundnud poja hobusta:

„Wene mees, wene hobune,

Wene risti rinna eessa,

Wene piitsa tal peossa,

Haljas mõõk tal alla hõlma.”

Siis hakkas hale tulema,

Wesi silma weeremaie.

„Sõida, sõida mu hobune,

Lao teeda, laugukene,

Sõida welle ukse ette:

„Tule, weli, tunne wenda!”

Tuli weli, ei wõind tunda.

Hirnus halli kolmat korda,

Karjatas Kalewi lauki.

Sõitis mööda sõjameesi,

Sõitis õe õue alla.

Suud andis wärawasammas,

Kaela hakkas kaewukooku.

Sõitis sõtsi akna alla.

Hüüdis sõtsi akenasta:

„Tule, sõtsi, tunne wenda!”

Tuli sõtsi, tundis welle:

„Oma mees, oma hobune,

Oma piitsuke pihussa,

Oma saapad jalassa!”

Küsiteles wellekene,

Küsiteles kõneledes:

„Oh, mu õrna õekene,

Sõstrasilma sõtsikene,

Kust sa tundsid oma welle?”

„Weli, hella wellekene,

Kust ma tundsin oma welle?

Kirjudesta kindaista,

Aetusta hamme’esta.

Et oli kuu kindaena,

Päewapööra päidelina,

Aopööra hammeina.

Weli, hella wellekene,

Tule sina maha turjaltanna,

Saa maha sadultanna!”

Weli waatas, wastu kostis:

„Millest sul muru mudane,

Tareesine tahmane?

Kas siin sõitnud saajad suured,

Wõi on kaasikud karanud?”

„Wellekene, noorekene,

Emalapsi, hellakene,

Pole siin sõitnud suured saajad

Ega karanud kaasikud.

Siit see sõitis sõda suuri,

Siit weeres Wene wägi.

Tule maha, marja weli,

Tule maha, käi tubaje,

Ma wiin lauku latterie,

Tallie tasase täku,

Heinad ette, kaerad ette!”

„Ei lää maale, sõtsikene,

Enne kui liniku laotad,

Maha paned pallapoole!”

Sõsar liniku laotas,

Maha pandis pallapoole.

Weli siis nutuga kõneles,

Emalapsi laine’el:

„Sõtsikene, hellakene,

Sõrmed on suitsisse sulanud,

Käed päitsis päewatanud,

Jalad jäänud jalustimisse!”

Sõts siis peos pehmiteli,

Sõrmed suus sulateli,

Siis pääsid jalad jalustimista,

Sõrmed suus sulasid,

Tuli siis tuppa wellekene,

Pandis piitsa pingi peale,

Kübara kinnaste peale.

Ise peale itkemaie,

Kummuliste kurtemaie.

„Wellekene, hellakene,

Aja mulle sõja juttu,

Kõnele waenu kõneta,

Kuidas sõjas oldaneksi

Wõi seal waenus käidaneksi?”

Weli kuulis, jälle kostis:

„Sõsar, noori linnukene,

Uha mu hobu mudasta,

Pese mu saapad sawista,

Ma mõsen mõõga isegi!

Mõõga peal on mõnda werda:

Hiiumõisa isanda werda,

Kuramaa kuninga werda!

Mõõga peal on saksa werda,

Saksa werda, sandi werda!”

Pandi weli söömalauda.

Sõie weli, jõie weli,

Sõsar iste sõrme nõjal.

Küsiteles sõtsikene,

Küsiteles, kannateles:

„Wellekene, hellakene,

Kas oli neidusid sõjassa,

Linajuuksid lipu all?

Kas on sõjas naine armas,

Naine armas, kaasa kallis?”

„Oh, mu sõlgine sõsara!

Ei ole sõjas naine armas,

Naine armas, kaasa kallis.

Sõjas on armas haljas mõõka,

Kallis kangepea hobune,

Kes päästab mehe sõjasta,

Mehepoja Poolamaalta,

Sõjaleiba sõtkumasta,

Waenukakku kastamasta.

Sõjaleib on sõkeline,

Waenukakk on kanepine.”

„Weli, hella wellekene,

Kas seal sõjas aset seataks?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Lämmi ase on läwe all,

Pehme ase pingi all!”

„Weli, hella wellekene,

Mis seal sõjas söögiks anti,

Söögiks anti, joogiks anti?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Süüd seal sõjas söögiks anti,

Witsu sõjas joogiks anti,

Anta ei lämmit leiwakestki,

Murta ei pirukapalakestki.

Kui käis kämmel käharasse,

See oli lämmi leiwakene;

Kui käis rusik kukla peale,

See oli pirukapalakene.”

Sõie weli, jõie weli,

Sõsar iste sõrme nõjal:

„Wellekene, hellakene,

Kuidas teid sõjas surmatakse

Wõi teid elus hoietakse?”

„Oh, mu sõlgine sõsara!

Sõjas tuleb surm salaja,

Sõjasurm tuleb tulega,

Püssi paugu plahwamisest,

Pika mõõga raiumisest.

Seal pole surma soigamista,

Seal pole häda oigamista,

Seal pole kirstu kandemista,

Seal pole haua kaewamista.

Seal on sinel surmasärki,

Wereojad hauakesed!

Enam on sõjas meeste päida,

Kui on metsas mättaida.

Enam on sõjas meeste silmi,

Kui on taewas tähtesida.

Enam on sõjas meeste sääri,

Kui on pinus pilpaida,

Enam on sõjas põlweluida,

Kui on põllula kiwida.

Saksa weri tuli sadulasse,

Wene weri tuli wööst saadik,

Meie meestel mõõtemata.”

„Weli, hella wellekene,

Kas on kodus naine armas,

Naine armas, kaasa kallis?”

„Sõtsikene, linnukene,

Küll on kodus naine armas,

Naine armas, kaasa kallis!

Tulin ma sõjast tagasi –

Alles noori seegi neidu,

Alles lehib seegi leppa,

Alles kaswab seegi kaske.

Alles noori seegi neidu,

Keda hoidsin ma omale."

Keda mängitin mäela,

Üles wõtsin, hüpitasin,

Maha panin, mängitasin.

Kelleg’ ma murul magasin,

Kellega kõlguses kõnelin,

Kellel kihlad kätte andsin,

Sõrmuse kätte saatelin,

Pandi panin põlwe peale.

Alles noori seegi neidu,

Alles lehib seegi leppa,

Alles kaswab seegi kaske,

Alles noori seegi neidu,

Keda hoidsin ma omale.”

© Erkki Tuomioja, 2019

Das Estnische Kriegslied

 

Das erste Wort wurde gesandt,

das zweite Wort wurde geholt,

die dritte und vierte Zunge verkündete es.

Was für ein Wort wurde gesandt?

Welche Botschaft wurde verkündet?

Die Kunde vom Kriege wurde geholt,

das Wort der Feindschaft wurde vernommen.

Wer brachte des Krieges Kunde?

Wer verkündete das Wort der Feindschaft?

Die Krähe brachte des Krieges Kunde,

der Rabe krächzte das Wort der Feindschaft.

Wer soll in den Krieg ziehen?

Der Vater ist alt, der Bruder ist klein.

Die Vetterchen sind verkrüppelt, die Neffen sind närrisch.

Soll das Schwesterchen in den Krieg,

bis die Brüder erwachsen sind.

Schwesterchen, das junge,

schmückte sich in der Kammer,

kämmte sich am Kammerfenster.

Schwesterchen versprach, sich töten zu lassen,

die Goldhaarige, sich auszutilgen.

Selbst schmückte sie sich, selbst weinte sie,

selbst kämmte sie sich, selbst klagte sie.

Der Bruder trat auf die Schwelle,

anhub er zu sprechen:

Warum bist du Blauaug so böse?

Warum bist du Schwälbchen so zornig?

Hast du das Herz, dreinzuschlagen?

Hast du den Kopf, draufloszugehen?

Hast du den Mut, Blut zu trinken?

Bruder mein, lieber Bruder mein,

hab nicht das Herz, dreinzuschlagen,

hab nicht den Kopf, draufloszugehen,

hab nicht den Mut, Blut zu trinken.

Schwesterchen, Blauaug,

kannst du die Büchse putzen,

die Büchse putzen, das Schwert schärfen?

Bruder mein, lieber Bruder mein,

kann nicht die Büchse putzen,

nicht die Büchse putzen, nicht das Schwert schärfen.

Schwesterchen, Schwälbchen,

ist dein Nacken aus Nußbaumholz,

sind deine Arme aus Ahornholz,

sind deine Finger aus Fichtenholz,

das Brot des Krieges zu kneten,

den Laib der Feindschaft zu schneiden?

Bruder mein, lieber Bruder mein,

mein Nacken ist nicht aus Nußbaumholz,

die Arme sind nicht aus Ahornholz,

die Finger sind nicht aus Fichtenholz.

Schwesterchen, Blauaug,

wer hat es je gesehen,

je gesehen, je gehört,

daß die Schwestern im Kriege wären,

die Goldhaarigen unter der Fahne?

Oh ihr dummen Kriegsältesten!

Oh, ihr schlauen Schlachtherren!

Was soll das Schwälbchen im Kriege,

was soll das Schwesterchen unter den Feinden?

Hört sie die Büchse knallen,

denkt sie, daß die Festung gefallen ist.

Sieht sie das Schwert geschwungen,

denkt sie, daß Köpfe rollen.

Schwesterchen, liebe Schwalbe,

geh du hin zu den Herren,

tritt du hin vor die Landsknechte,

bitte sie um ein Jahr Frist,

um ein Jahr, um anderthalb.

Der Bruder ist noch so klein,

des Bruders Reitzeug ist noch im Russenland,

des Bruders Sattel noch im Sachsenland.

So ging das Schwesterchen zu den Kriegsherren,

so lief es zu den Fahnenträgern.

Auf die Knie warf es sich vor allen,

mit zarten Worten hat es gebeten,

hat sich erbettelt: ein Jahr Frist,

ein Jahr oder anderthalb.

So gab man ihm ein Jahr Frist,

ein Jahr, anderthalb.

Dann kam der Sommer, dann kam der Herbst.

Da kam Kundschaft von den Königen,

Kunde vom Kriege.

Da fehlte es wieder an Männern,

da brauchte man wieder Jünglinge.

Wer ist an der Reih, in den Krieg zu ziehen?

Wer ist an der Reih, daheim zu bleiben?

Der größere Bruder, der starke,

ist an der Reih, in den Krieg zu ziehen,

das Schwesterchen bleibt zu Hause.

Der Bruder hat Finger aus Fichtenholz.

Seine Arme sind aus Ahornholz.

Seine Schultern sind aus Schlehdornholz.

Und die Rippen aus Rotbuche.

Der Vater kaufte das Pferd.

Selbst kaufte er, selbst weinte er.

Der Bruder wählte den Wagen.

Selbst wählte er, selbst weinte er.

Der Vater hobelte die Wagendeichsel.

Selbst hobelte er, selbst weinte er.

Die Mutter nähte das Hemd.

Selbst nähte sie, selbst weinte sie.

Die Schwester strickte die Handschuh.

Selbst strickte sie, selbst weinte sie.

Der Bruder wusch sich in der Kammer.

Das Schwesterchen trat auf die Schwelle:

Bruder mein, lieber Bruder mein,

hast du das Herz, dreinzuschlagen?

Hast du den Kopf, draufloszugehen?

Den Mut, des Feindes Blut zu trinken?

Schwesterchen, Blauaug,

ich habe das Herz, dreinzuschlagen,

ich habe den Kopf, draufloszugehen,

ich habe den Mut, Blut zu trinken.

Der Bruder zog an des Kriegers Rock,

der Bruder zog an des Kriegers Stiefel.

Das Schwesterchen stand bei ihm bittend,

bittend und bettelnd, bettelnd und weinend.

Bruder mein, lieber Bruder mein,

hier hast du das Hemd des Todes!

Wirst du zurückkehrn oder nicht?

Werd ich dich wiedersehn oder nicht?

Hier hast du das Halstuch des Todes!

Wirst du zurückkehrn oder nicht?

Werd ich dich wiedersehn oder nicht?

Hier hast du die Handschuh des Todes!

Wirst du zurückkehren oder nicht?

Werd ich dich wiedersehn oder nicht?

Da machte der Bruder sich auf, zu gehen.

Da lief das Schwesterchen bettelnd ihm nach,

bettelnd und weinend, weinend und belehrend:

Bruder mein, lieber Bruder mein!

Wenn du nun kommst in den Krieg,

wenn du nun fichtst gegen die Feinde,

So belehre ich dich:

Stürz dich nicht vor den Krieg

und fahr nicht hinter dem Krieg.

Vorne ist rotes Feuer,

hinten ist schwarzer Rauch.

Halt dich in des Krieges Mitten!

Halt dich an die Fahnenträger!

Die Ersten sterben immer,

die Letzten werden auch getroffen.

Die in der Mitte kommen nach Hause.

Wenn du nach Hause kommst,

komm nicht durch Polenland!

In Polenland liegen viel Männerköpfe.

Komm nicht durch Finnenland!

In Finnenland liegen viel Weiberköpfe.

Komm nicht durch die Rigastadt!

Die Rigastadt ist voll Räuber.

Komm nicht durch die Revalstadt!

In der Revalstadt hilft dir keiner.

Komm nach Hause über die Oeselinsel -

aber daß dich nicht hören die Oeselhunde,

daß dich nicht merken die Oeselmägdlein!

Bruder mein, oh Bruder mein,

wann krieg ich dich nach Hause,

krieg ich dich nach Hause, hoff ich dich heim?

Schwesterchen, Liebe,

wenn der Rabe weiß wird,

wenn die Krähe ein Schwan wird,

dann kriegst du mich nach Hause.

Wenn das Meer Met wird,

wenn aus dem Hofbrunnen Honig fließt,

dann hoff mich heim.

Als der Bruder Abschied nahm,

war die Trauer, Trauer groß.

Die Domglocken läuteten,

die Olaisglocken sagten »Oja, Oja«,

die Nikolasglocken sagten »Nikanaka«.

In den Krieg, in den Krieg, oh Mutter mein,

in den Krieg, in den Krieg, oh Schwester mein,

in den Krieg, in den Krieg muß ich ziehen.

Zu den blutigen Wamsen,

zu den leberfarbenen Röcken,

zu den gallefarbenen Gürteln.

In den Krieg muß ich ziehen, zu kämpfen.

In die Schlacht gehe ich für die Schwester,

mein Blut brauche ich für den Bruder,

für den Vater gehe ich, für die Mutter.

Nun taumle ich den Todesweg,

nun wanke ich des Windes Weg,

Schritt für Schritt dem Grab zu.

Es zog der Bruder des Weges.

Der Gaul unter ihm war von grauer Farb.

Der Mann auf dem Gaul war von Sonnenfarb.

Von ihm liefen Sonnenstreifen,

Sonnenstreifen, Blutstreifen.

Es zog der Bruder des Weges.

Die Mutter weinte,

es weinte die Gebärerin am Wegrand.

Söhnlein mein, Söhnlein mein,

wenn du kommst unter die Könige,

wenn du umkommst in den großen Kriegen,

kommst du nicht in die eigene Erde,

wirst du nicht von den Deinen begraben.

Dein Fuß spürt nicht die Erde, die er kennt,

deine Sohle nicht den Rasen der Heimat.

Oh mein Sohn!

Was habe ich von dir gehabt?

Wasser aus den Augen und Herzblut.

Tränen bekam ich für das Stillen,

Herzeleid für das Wickeln.

Als ich dein Kommen spurte,

als ich merkte, daß du auf die Welt willst,

wußte ich auf deiner Stirn des Sklaven Zeichen,

auf dem Stirnknochen das Mal der Knechtschaft.

Wollt dich schon ans Wasser bringen,

wollt dich in die Wellen werfen.

Trug ich dich an des Flusses Ufer,

hatt ich dich an des Wassers Rand.

Setzte ich mich hin zum Stillen.

Da flossen die Tränen mir aus den Augen,

da wogte die Welle mir über die Wangen.

Wie könnt ich mein Eigen ins Wasser werfen,

wie könnt ich heimgehn ohne mein Herz?

Lieber werd er ein Knecht,

lieber wachs er mir auf zum Sklaven.

Als ich Mühe hatte, ihn zu nähren,

als ich Kummer hatte, ihn großzuziehn,

da gewahrten die hungrigen Herren ihn nicht,

da haben die Teufel ihn nicht gesehen.

Als du Ästlein dich ausgestreckt hattest,

als du Weidlein erwachsen warst,

da gewahrten dich die hungrigen Herren,

da sahen die Teufel dich.

Da wurdest du nach Russenland gebracht,

da wurdest du, Lieber, in die Fremde geholt.

Wenn du stirbst unter den Königen,

eingescharrt wirst von den Kriegsknechten,

bleibt kein Grab mir, hinzugehen,

niederzuknien kein Erdhügel.

Weiß es Gott, unser Herrgöttlein,

weiß es Maria, die Milde:

Vielleicht kommst du ins Grab ohne Sterbehemd,

legen sie dich nackt in die Erde.

Wenn ich das voraus wissen würd,

wissen würd, sehen könnt,

gab ich dir vom Haus das Totentuch,

gab ich dir das Sterbelinnen heut schon.

Bände ich dir um die Brust das Grabtuch,

steckte ich dir in die Tasche das Mundtuch.

Darein möchtst du wickeln deine Haare, Sohn,

darein könntst du knüpfen die Flachslocken.

Schicktest deine Haare der Mutter,

schicktest dem Vater die Flachslocken.

Wenn du im Kriege dann umkämest,

aufgäbest, mein Sohn, deine Seele,

begräb ich das Haar in meinem Grabe,

begräb ich's in meiner Grabstätt.

Hätte ein Grab dann, hinzugehen,

niederzuknien einen Erdhügel.

Der Bruder zog in den Herrenkrieg,

zu streiten in Rußlands Heeresmacht.

Die Mutter blieb daheim, zu weinen,

die Gebärerin blieb, sich zu grämen.

Da waren der Tränen mehr,

fünf Mal mehr war da Augenwassers,

als Schmuck bei der Mutter.

 

*

 

Schon brennen die Feuersbrünste,

schon plätschern die Blutbäche.

Es leckt und lodert das Feuer,

es stürzt in Strömen das Blut.

Funken sprühen die kalten Steine,

Feuer flammen die scharfen Eisen.

Da werden die Männer hingemäht,

da wird das Blut der Männer vergossen.

Wie schaurig ist es, meine Lieben,

wie schaurig ist es, hinzugehen,

in dieses Land zu kommen,

wo bis zum Gürtel plätschert das Blut der Männer,

bis zu den Knien steigen die Köpfe der Burschen,

bis zu den Waden die Kinderköpfe.

Wo da gegessen werden die Espenknospen,

wo da getrunken wird die Ahornbrühe.

Steinig war der Weg des Krieges,

mühevoll war der Feindschaft Weg.

Da sah er fünf Wunder,

fünf Wunder, elf Elende.

Kalt war der Stein zum Schlafen,

kalt vor der Schwelle der Wind.

Kalt wurden die Hände, kalt die Fuße.

Die Hände froren, die Fuße froren.

Die Hände erfroren in den Handschuhen,

die Fuße erfroren in den Strümpfen,

die Zehen schmerzten in den Stiefeln.

Im Herbst, im Frühjahr.

Der nasse Schnee im Herbst!

Die bitteren Regen im Frühjahr!

Sie dringen bis zum Herz,

wohl durch die dreifachen Sohlen

bis in die Zehenspitzen.

Kriegsmann, armer Mann,

wohin fuhrt der Weg in der Nacht?

Gegen die Finsternis, gegen den Mond,

gegen die Frühdämmerung?

Das Moor ist weit und voll Nebel,

der Himmel ist weit und so leer,

die Sträucher sind dicht und Wasser ist viel,

kein Ast, drauf zu treten,

kein Baum, sich zu halten!

Hat der Dahinziehende ein Heim?

Hat der Marschierende ein Haus?

Das Heim ist nicht für den Ziehenden,

das Haus ist nicht für den Marschierenden.

Sein Haus ist unter des Sperlings Schnabel,

sein Heim ist unter der Schwinge des Habichts.

Als der Bruder auszog,

als er den Kriegsweg ging,

schaute er heimlich heimwärts,

wandt' er die Augen zum Dorfe zurück.

Wer war daheim? Die Liebste,

die Liebste, die Teuerste.

Die Schwester war daheim, die Liebste,

die Mutter war daheim, die Teuerste.

Die Landsknechte befragten ihn,

die Schlachtherren waren neugierig:

Wer blieb dir daheim? Die Liebste?

Die Liebste, die Teuerste?

Oh, ihr dummen Landsknechte,

oh, ihr gestrengen Kriegsfürsten,

niemand blieb mir daheim,

nicht eine Maus blieb mir daheim.

Die Büchse ist meine Liebste,

die Lanze ist mir die Teuerste,

das Eisen ist mein Ehegespons.

Wenn ichs nur vermag, dem König zu gehorchen

und den gestrengen Kriegsfürsten,

bring ich meine Zeit schon hinter mich,

wickle ich schon auf den Knäul der Tage.

Oh, ihr harten Kriegsknechte,

oh, ihr gestrengen Kriegsfürsten,

fremd sind die Wälder,

fremd ist das Land,

fremd sind die Waldessäume.

Lauter große Wolfswälder,

lauter schwarze Bärenwälder.

Der Bruder schaute heimlich heimwärts,

wandte die Augen zum Dorfe zurück.

Ritt er durch die weiten Dörfer,

ritt er über die zerstampften Straßen.

Schimmerte das perlgraue Pferd,

schallte die steinerne Straße,

strahlte das goldene Sattelzeug.

Die Landsknechte fragten,

die Kriegsherren wollten wissen:

Wie lange hütest du deinen Hengst,

wie lange wartest du dein Roß?

So lange hüt ich meinen Hengst,

so lange wart ich mein Roß,

als mir der Kopf auf dem Nacken sitzt,

der Kopf auf dem Nacken, das Schwert am Gürtel,

die Peitsche in der Faust,

der Zügel am Arm,

der Fuß im Steigbügel.

Fällt mir der Kopf vom Nacken,

der Kopf vom Nacken, das Schwert vom Gürtel,

die Peitsche aus der Faust,

der Zügel vom Arm,

der Fuß aus dem Steigbügel,

dann irrt mein Hengst herrenlos,

dann irrt mein Roß im Tale.

Die Mutter mein, die teure,

früh treibt sie das Vieh auf die Weide,

findet mein irrendes Pferd.

Selbst findet sie mein Pferd,

selbst fängt sie an zu weinen,

kniet nieder zum Weinen,

kauert sich hin zum Klagen.

Oh, mein Sohn, mein Sohn!

Jetzt ist dir der Kopf vom Nacken gefallen,

der Kopf vom Nacken, das Schwert vom Gürtel,

die Peitsche aus der Faust,

die Zügel vom Arm,

der Fuß aus dem Steigbügel.

Jetzt irrt dein Hengst herrenlos,

jetzt irrt dein Roß im Tale.

 

Die Mutter, die teure,

wartete ein Jahr,

wartete ein Jahr, wartete zwei,

wartete unzählige Jahre.

Es wurde der Rabe nicht weiß,

es wurde die Krähe kein Schwan,

das Meer gab keinen Met,

der Brunnen gab keinen Most.

Die Mutter, die teure,

stand auf in der Früh,

nahm den Kummer vom Türnagel,

die Sorge vom schwarzen Deckenbalken.

Ging, das Vieh auf die Weide zu treiben,

fand den irrenden Hengst,

fand das flüchtende Roß,

fing an zu weinen,

auf den Knien zu klagen:

Oh mein Sohn, mein Sohn!

Jetzt ist dir der Kopf vom Nacken gefallen,

der Kopf vom Nacken, das Schwert vom Gürtel,

die Peitsche aus der Faust,

der Zügel vom Arm,

der Fuß aus dem Steigbügel.

Jetzt irrt dein Hengst herrenlos,

jetzt irrt dein Roß im Tale.

Schwesterchen, das junge,

wartete ein Jahr,

wartete ein Jahr, wartete zwei,

wartete unzählige Jahre.

Es wurde der Rabe nicht weiß,

es wurde die Krähe kein Schwan.

Ging die Schwester auf den Sorgenberg,

die Sorgenblumen zu pflücken,

die Kummerveilchen zu brocken.

Vom Himmel sprach der Herre Gott,

aus der Erde die Jungfrau Maria:

Warum gehst du voll der Sorge,

voll der Sorge, voll der Trauer?

Ich erwarte den Bruder mein,

den Bruder mein aus dem Kriege,

den Goldhaarigen aus der Feindschaft,

den Schönen aus der Heeresmacht.

Aus dem Himmel sprach der Herre Gott,

aus der Erde die Jungfrau Maria,

unter'm Steine zirpte die Grille,

aus dem Grase summte das Heimchen:

Schon hat der Krieg ihn gebrochen,

schon hat der Tod ihn geholt.

Die Büchse war groß,

das Eisen war schwer,

da lahmte der Arm,

da schmerzte die Schulter,

die Finger verkrampften sich,

da schwollen die Hände.

Der Bruder liegt als Brücke im Polenland,

der Bruder liegt als Steg im Sachsenland.

Über ihn weg ziehen die Kriegsknechte,

Über ihn rollt das russische Heer.

Und weinend klagte die Schwester:

Schon starb mir der Bruder im Kriege,

der Goldhaarige zwischen den Schwertern.

Die da töten, gibt es im Kriege —

aber keinen, der sie begräbt.

Die das Schwert schwingen, gibt es im Kriege —

aber keiner zimmert den Sarg.

Tagelang liegt da mein Bruder,

wochenlang liegt er am Boden,

jahrelang unbegraben.

Die Geier essen sein Fleisch,

die Raben trinken sein Blut,

die Krähen graben ihm das Grab.

So ward er beerdigt,

in die Kirche getragen,

ins Grab gesenkt,

mit dem Sande bedeckt.

Schwesterchen, das junge,

saß auf dem Sorgenberg,

die Kummerveilchen im Arm,

den Trauerbecher in der Hand,

voll Wasser, voll Blut,

voll Schmerz bis zum Rand.

Aus den Augen fließet Wasser,

es tropfen die Lider Gold.

So ging ihr das Leben in Leere,

so flossen ihr die Tage in Elend.

Da versprach sie bisweilen,

zu sterben, zu sterben, die Welt zu vergessen.

Sterben wollte die Trauernde,

sich in die Erde legen, die Schmerzensreiche.

Aus den Gräbern scholl ihr die Antwort:

Oh dumme Weltbewohnerin!

Zerstöre dich nicht, du Schmerzensreiche!

Wünsch dich nicht unter die Erde, du Trauernde!

Wirst noch genug trauern im Grabe,

lang genug unterm Rasen sein.

Doch soll man bleiben in der Welt,

auf der Erde ein Plätzlein finden!

 

***

 

Das schnelle Lamm, das neunmalkluge,

das neunmalkluge, das weltschlaue,

es ist flugs im Erraten,

zählt den Mond, zählt die Sterne,

zählt die Aale im Meer,

zählt die Muscheln im Strandkies,

wußte des Krieges Kommen,

der Kriegsaale Landen,

der Kriegswolken Anwandern.

Von ihm erfuhr es das Schwesterchen.

Das Schwesterchen erzählte es der Mutter.

Die Mutter versteckte die Ihrigen,

verbarg ihre Söhnlein

in Moorschlüpfen, in Erdrissen,

in Stein- und Felsspalten,

unter dem dicken Rand des Friesensteins.

Der zweite Bruder, der jüngere Bruder,

war stattlich an Wuchs,

reifte schön heran.

Er durfte nicht in der Diele schlafen,

nicht in der Diele schlafen, nicht unterm Dach schlummern.

Immer verbarg er sich in der Tenne,

immer grub er sich unter das Heu,

unter die langen Strohhalme,

wartend, daß die Stunde des Holens ende,

daß man vergäße des Königs Aufruf.

Nie endete des Holens Stunde,

nie vergaß man den Aufruf des Königs.

Doch wurde er in den Krieg gegriffen,

doch kam er unter die Fahne,

doch mußte er die Büchse schultern.

Schwesterchen, das junge,

zum Bruder kam es, zu betteln:

Bruder mein, oh Bruder mein,

Silberbruder, Goldbrüderlein,

nimm mich doch mit in den Krieg!

Nimm mich als Gurt um die Hüfte,

nimm als Handschuh mich an die Hand,

nimm mich als Band um den Helm!

Schwesterchen, liebes,

wohin soll ich mit dir?

In Rußland regnet es stark,

In Schweden schneit es.

Ich schüttele den Helm,

da fällst du, Blume, auf den Boden,

Blume auf den Boden, Beere auf die Erde.

Schwesterchen, liebes,

kehre heim in des Vaters Haus,

kehre heim in die Stube der Mutter,

pflege des Vaters Pferde,

melke die Kühlein der Mutter.

Ich aber, ich aber zieh in den Krieg,

zu streiten in Rußlands Heer.

Kommt heraus, ihr Kriegshunde!

Tretet vor, ihr Gewaltigen!

Ihr Schienbeinsammler!

Ihr Knochenpflücker!

Ihr Leiberverscharrer!

Ihr Sterbehemdträger!

Feuer schlag ich euch aus dem Nacken,

Funken aus den Fußknochen,

Schmerzen in die Zehennägel!

Bruder mein, lieber Bruder mein,

wann erwart ich dich heim,

erwart ich dich heim, hoff dich nach Hause?

Schwesterlein, Blauaug,

wenn die Weiden Kätzchen kriegen,

wenn die Erlen Blätter treiben,

dann erwarte mich heim.

Es zog der Bruder in den Krieg,

zu streiten in Rußlands Heer.

Hätten sie ihn geführt den Landweg,

hätte der Weg geweint.

Sie führten ihn aber wohl über das Meer.

Die Meereswellen, sie lachten.

Das finstere Meer ist sein Roß,

der weite Himmel sein Sattel,

ein Wolkenfetzen seine Peitsche,

der Regenbogen sein Helm.

So flog er Über die grauen Welten,

so warf er sich durch die Wolken,

zwischen zehn Regenbögen,

unter sechs Sonnen.

Das Meer kochte, wo er schritt.

Der Himmel dröhnte, wo er dahinflog.

So zog der Bruder in den Krieg,

zu streiten in Rußlands Heer.

Die Schwester blieb weinend am Wege,

schluchzend am Wegrain.

Die Schwester weinte tagelang,

klagte mondelang, schluchzte jahrelang.

Oh meine schaurige Zeit,

oh meine dunklen Tage!

Das Vögelchen war nicht flügge,

das Kücken war zu klein.

Meiner traurigen Jugend Tage,

wie sie träge vergehen,

bös in den Abend sinken,

in die dunkelen Wolken,

in den grauen Regen hinein.

Ihr Schwäne, Schwebende!

Ihr Vögel, dem Himmel nah!

Alle, die ihr hoch segelt,

hoch segelt, weit segelt,

bringt dem Bruder die Kunde,

tragt die Nachricht dem Teuren zu!

Was für ein Leben ich hab,

wie traurig ich aufwachs.

Bruder mein, Brüderlein,

wenn wir Goldenen zueinander kämen,

wenn wir Beeren zueinander neigten,

würd ich mein Weh dir klagen,

würd ich mein Sehnen dir zuflüstern.

Bruder mein, Brüderlein,

wenn wir Goldenen zueinander kämen,

Beeren wir zueinander neigten,

gäb ich dir den Mund an den Mund,

gäb ich dir die Hand in die Hand,

küssen möcht ich deines Fußes Sohle,

küssen den großen Zeh.

Die Schwester weinte jeden Tag,

klagte mondelang, schluchzte jahrelang.

Die Schwester bettelte bei der Sonne,

verneigte sich vor dem Mond.

Die Sonne lief zu den Königen,

der Mond umkreiste die Kriegsherrn.

Heraus kriegte sie ihn von den Königen,

heraus holte sie ihn von den Kriegsherrn.

Da trieben die Erlen Blätter,

da kriegten die Weiden Kätzchen.

Da wurde der Rabe weiß,

da wurde die Krähe Schwan.

Da kam der Bruder heim,

der Goldene in des Vaters Haus.

Wie erkannte er sein Heim,

sein eigenes Heim, sein goldenes Heim,

sein goldenes Heim, sein silbernes Heim

unter tausend Dörfern, unter hundert Gemeinden?

An dem Goldkreuz auf dem Dachstuhl,

an dem Silberkreuz über der Tür.

Aus der Küche auf stieg der goldene Rauch,

aus dem Hofe auf der silberne Rauch,

aus dem Schornstein der Graurauch,

aus der Badestube der Rauch von den Wunden der Knechte.

Laut bellten die Hunde,

hell weinten die Kinder,

schnell liefen die Frauen.

Daran erkannte ich mein Heim,

mein eigenes Heim, mein goldenes Heim,

mein goldenes Heim, mein silbernes Heim

unter tausend Dörfern,

unter hundert Gemeinden.

Trabe, trabe, mein Pferd,

flieg, flieg, schneller Hengst!

Als er nun kam zu des Vaters Feld,

an den Rain der heimischen Äcker,

wieherte das Pferd das erste Mal,

stellte der Hengst die Ohren.

Als er kam zu des Vaters Tor,

wieherte das Pferd das zweite Mal,

stellte der Hengst die Ohren.

Als er kam zu des Vaters Schwell,

wieherte das Pferd das dritte Mal,

stellte der Hengst die Ohren.

Bellte der graue Hofhund,

grollte der rote Hofhund.

Schepperten die Fensterscheiben,

ratterten die Fensterrahmen.

Schaute der Vater hinaus.

Vater, komm, erkenn deinen Sohn!

Kam der Vater, erkannte ihn nicht.

Kriegspferd, Kriegsmann,

Kriegshelm auf dem Kopf,

Kriegsmarke am Helme,

Kriegskupfer am Zaume,

Sattelzeug kriegsbefleckt.

Da wurde mir so traurig,

da rann aus dem Aug mir die Träne.

Trabe, trabe, mein Pferd!

Flieg, flieg, schneller Hengst!

Trabe zur Schwelle der Mutter!

Wieherte im Hof das grauschwarze Pferd,

schrie im Hof das graue Pferd.

Bellte im Hof der böse Hund,

kläffte am Tor der bissige Köter.

Schaute die Mutter hinaus.

Mutter, komm, erkenn deinen Sohn!

Erkannte die Mutter den Sohn nicht,

erkannte nicht das Pferd des Sohnes.

Russenmann, Russenpferd,

Russenkreuz an der Brust,

Russenknute in der Faust,

Russensäbel unter dem Rock.

Da wurde mir so traurig,

da rann aus dem Aug mir die Träne.

Trabe, trabe, mein Pferd,

flieg, flieg, schneller Hengst!

Trab vor des Bruders Schwelle!

Bruder, komm, erkenn deinen Bruder!

Kam der Bruder, konnt nicht erkennen.

Wieherte das Pferd zum vierten Mal,

schrie laut der grauschwarze Hengst.

Ritt der Kriegsmann weiter,

ritt zum Hofe der Schwester.

Küßte ihn der Pfeiler des Tores,

umhalste ihn der Brunnenschwengel.

Ritt er zum Fenster der Schwester,

rief er der Schwester durchs Fenster.

Schwester, komm, erkenn den Bruder!

Kam die Schwester, erkannte den Bruder.

Oh mein Mann, mein Eigen!

Oh Helm auf seinem Haupt!

Oh Schuh an seinem Fuß!

Fragete der Bruder,

fragete und sprach er:

Oh zarte Schwester mein,

Blauaug, Mägdelein,

Woran erkennst du den Bruder?

Bruder mein, lieber Bruder mein,

woran erkenn ich den Bruder?

An den bunten Handschuhen,

an dem gestickten Hemd.

An der Mondsichel in den Handschuhn,

an der Sonnenscheibe auf dem Däumling,

an dem Frührot, eingestickt im Ärmel.

Bruder mein, lieber Bruder mein,

komm herunter vom Pferd,

steig aus dem Sattel!

Schaute der Bruder sich um und sprach:

Warum ist dein Rasen staubig?

Warum dein Hof zertreten!

Ward hier eine Heirat gefeiert?

Ward hier eine Hochzeit getanzt?

Bruder mein, lieber Bruder mein,

keine Heirat ward gefeiert,

keine Hochzeit ward getanzt.

Der große Krieg rollte hier drüber,

das russische Heer wälzte sich hier drüber.

Steig ab, Beerenbruder,

steig ab, komm in die Kammer.

Ich bringe das Pferd an die Krippe,

in den Stall den schnellen Hengst,

gebe ihm Heu, gebe ihm Hafer.

Schwester mein, ich steige nicht ab,

vor du deinen Schleier hinbreitest,

vor du dein Linnen über den Weg legst.

Da breitete die Schwester den Schleier hin,

da legte sie das Linnen über den Weg.

Da sprach der Bruder und weinte,

da stürzte ihm das Wasser aus den Augen:

Schwester mein, du Liebe,

die Finger sind mir verwachsen im Zaumzeug,

die Hände sind mir verdorrt im Sattelzeug,

die Fuße sind mir verschmolzen mit dem Steigbügel.

Da taute sie die Finger auf mit ihren Lippen,

die Fuße lösten sich aus dem Steigbügel,

die Finger schmolzen im Munde.

Da trat der Bruder in die Stube,

legte die Peitsche auf die Bank,

den Helm auf die Handschuhe.

Selbst neigte er sich darüber, zu weinen,

beugte er sich, zu klagen.

Bruder mein, lieber Bruder,

erzähl mir Geschichten vom Kriege!

Sag mir, was macht man im Gemetzel?

Wie ist man im Kriege?

wie geht es einem in der Schlacht?

Der Bruder lachte und sagte:

Schwester mein, mein Vogel,

striegle mir vom Pferde den Kot,

wasch mir von den Stiefeln den Lehm.

Das Schwert wasch ich selber.

An dem Schwert, da ist manches Blut,

Blut der Herren von Oesterland,

Blut des Königs von Kurland.

An dem Schwert, da ist sächsisches Blut,

sächsisches Blut, russisches Blut.

Da wurde der Bruder zu Tische geführt,

da aß der Bruder, da trank der Bruder.

Die Schwester saß auf den Daumen.

Die Schwester fragte aus,

fragte atemlos, ungeduldig:

Bruder mein, Lieber,

gab es auch Mädchen im Kriege,

Goldlockige unter der Fahne?

Ist auch im Kriege das Weib willkommen,

das Weib willkommen, das Mädchen lieb?

Oh meine schöne Schwester,

uns ist im Krieg das Weib nicht willkommen,

das Weib nicht willkommen, das Mädchen nicht lieb.

Im Krieg ist uns lieb das nackte Schwert

und teuer das Pferd, das schnelle,

das den Mann aus dem Kriege trägt,

den Jüngling heraus aus Polen,

damit er kein Kriegsbrot mehr knete

und nicht backe der Feindschaft Laib.

Kriegsbrot ist voll Kleie,

Laib der Feindschaft voll Häcksel.

Bruder mein, lieber Bruder,

wird euch im Kriege ein Bett gemacht?

Schwester mein, Blauaug,

das warme Bett ist an der Schwelle,

das warme Lager ist unter der Bank.

Bruder mein, Lieber Bruder,

was hat man dir im Kriege zu essen gegeben,

zu essen gegeben, zu trinken gegeben?

Schwester mein, Blauaug,

Schuld hat man mir im Kriege zu essen gegeben,

Stockschläge zu schmecken gegeben.

Kein Bröcklein Brotes brach man mir,

keinen Bissen Pastete gab man mir.

Wenn die Klaue mir in das Haar fuhr,

das war mein weißes Brötchen,

wenn die Faust mir auf den Nacken fiel,

das war mein Bissen Pastete.

Der Bruder aß, der Bruder trank.

Die Schwester saß auf den Daumen.

Bruder mein, lieber Bruder,

wie tötet man euch im Kriege?

Wie haltet ihr euch am Leben?

Schwester mein, du Schöne,

der Tod kommt im Kriege verstohlen.

Der Tod kommt im Kriege mit Feuer,

der Tod kommt mit dem Flintenschuß

und dem Schlag mit dem langen Schwerte.

Da ist kein Todesröcheln,

da ist keine Sterbeklage,

da ist kein In den Sarg Legen,

da ist kein Grabscharren.

Da ist der Soldatenrock das Totenhemd,

sind die Blutbäche die Gräber.

Es gibt im Kriege mehr Männerköpfe

als im Walde Mooshügel.

Es gibt im Kriege mehr Augäpfel

als am Himmel Sterne.

Es gibt im Kriege mehr Schienbeine

als im Holzstoß Scheite.

Es gibt im Kriege mehr Kniescheiben

als auf dem Felde runde Steine.

Das deutsche Blut stieg bis zum Sattel,

das russische Blut bis zum Gürtel,

das Blut unserer Männer maßlos.

Bruder mein, lieber Bruder,

ist euch daheim das Weib willkommen,

das Weib willkommen, das Mädchen lieb?

Schwester mein, Liebste mein,

freilich ist uns daheim das Weib willkommen,

das Weib willkommen, das Mädchen lieb.

Kam ich zurück aus dem Krieg!

Noch ist jung dasselbe Mädchen,

noch blüht mir dieselbe Birke,

noch rauscht mir dieselbe Esche.

Noch ist jung dasselbe Mädchen,

das ich mir gehütet habe,

das ich auf dem Schoße wiegte,

mit dem ich spielte am Hange,

mit dem ich schlief auf der Wiese,

mit dem ich schwatzte im Heu,

dem ich die Brautgabe gab,

dem ich den Ring an den Finger steckte,

das Pfand in die Schürze warf.

Noch ist jung dasselbe Mädchen,

noch blüht mir dieselbe Birke,

noch rauscht mir dieselbe Esche,

noch ist jung dasselbe Mädchen,

das ich mir gehütet daheim.

Песня о войне
Translated by Hella Wuolijoki
 

Слово летело, второе мчалось,

Третье, четвертое неслись.

Что за слово летело,

Что за вести неслись?

Слово о войне летело,

Вести о вражде неслись.

Кто нес слово о войне,

Кто посеял вести о вражде?

Галка несла слово о войне,

Ворона сеяла вести о вражде.

Кто должен итти на войну?

Отец стар, братья молоды,

Племянники плоховаты,

Свояки слабоваты,

Сестрице итти на войну,

Пока братья повырастут.


Сестрица молодешенька

Пошла в амбар наряжатися,

Косы свои пошла заплетать.

Сестрица грозилась убиться,

Красавица сулила утопиться,

Наряжалася, плакалась,

Прихорашивалась, жаловалась.

 

Брат старшой, братец

Братец подошел к дверям.

Братец подошел с вопросом:

 

"Что, ласточка, злишься,

Чего, уточка, угрюма,

Хватит ли духу мечом взмахнуть,

Силы найдется-ль врага сразить,

Храбрости будет ли кровь пролить?’

 

"Брат мой, братец дорогой,
Не хватит духу мечом взмахнуть,
Силы не будет врага сразить,
Храбрости нету кровь пролить.“

 

"Сестрица моя синеглазая,

Сумеешь ли ружье почистить,

Ружье почистить, меч обмыть?

 

"Брат мой, братец дорогой,

Не сумею я ружья почистить,

Ружья почистить, меча обмыть.”

 

"Сестрица моя, пташечка,

Ключица у меня кленовая ли,

Руки у тебя дубовые ли,

Суставы пальцев еловые ли,

Чем месить тебе тесто войны,

Чем валять тебе хлеб вражды?“

 

"Брат мой, братец дорогой,

Нет у меня ключицы кленовой,

Нет у меня рук дубовых,

Нет суставов у меня еловых”.

 

"Сестрица моя синеглазая,

и где это видано,

Где видано, где слыхано,

Чтобы сестры на войну шли,

Кудри золотые - под знамена?

 

Эх вы, глупые военачальники,

Эх вы, воеводы дураки,

Что сестрице делать на войне,

Что - малютке среди врагов?

Ружейный грохот услышит,

Подумает - крепость пала,

Увидит, как меч взмахнул,

Подумает - голову снесли.

 

Сестрица моя, пташечка,

Поди, поклонись господам,

Бей челом воеводам,

Проси повременить на один год,

На один год, на полтора года.

Скажи, что брат еще мал,

Сбруя братнина в Саксонии,

Седло братнино в Риге.“

 

Пошла сестра ко войскам,

Разыскала она знаменосцев,

Челом била, в ноги кланялась,

Ласковые слова говорила,

Просила повременить на один год,

На один год, на полтора года.

Дали ей повременить на один год,

На один год на полтора года.

 

Настало лето, настала осень,

Пришла грамота от короля,

Прибыли вести с войны.

Туда парней набирают,

Туда молодцев требуют.

 

Чей черед на войну итти,

Чей черед дома сидеть?

Старшой брат, братец,

Ему через на войну итти,

Сестре черед дома сидеть.

Пальцы у брата еловые,

Руки у брата дубовые,

Ключица у него кленовая,

Ребра у него из рябины.


Отец коня покупал,

Сам покупал, сам плакал.

Брат телегу рядил,

Сам рядил, сам плакал.

Отец дугу вырезывал,

Сам вырезывал, сам плакал.

Мать рубаху вышивала,

Сама вышивала, сама плакала.

Сестра рукавицы вязала,

Сама вязала, сама плакала.

 

Пошел брат в амбар одеваться,

Сестрица за ним с вопросом:

"Брат мой, братец дорогой,

Хватит ли духу мечом взмахнуть,

Силы найдется-ль врага сразить,

Храбрости будет ли кровь пролить?”

 

"Дорогая моя, сестра моя,

Духу хватит мечом взмахнуть,

Силы найдется врага сразить,

Храбрости будет кровь пролить”.

 

Сел брат снарякатися,

Стал брат ноги обувать.

Сестра к нему с мольбою.

С мольбою, с плачем:

 

"Брат мой, братец дорогой,

Надень на себя рубашку смерти,

Придешь домой или не придешь,

Увижусь с тобой или не увижусь?

Надень на шею платок смерти,

Придешь домой или не придешь,

Увижусь с тобой или не увижусь?

Надень на руки рукавицы смерти,

Придешь ли ты домой иль не придешь,

Увижусь ли с тобой иль не увижусь?“

 

Стал братец уехать,

Сестра за ним с мольбою,

С мольбою, с плачем,

С плачем, с поучением:

 

"Брат мой, братец дорогой,

Когда пойдешь ты в бой,

Когда будешь сражаться,

Бот тебе поучение:

Не поезжай ты впереди дружины,

Не поезжай ты позади дружины.

Впереди огонь красный,

Позади дым синий.

Поезжай ты посреди дружины,

Рядом со знаменосцами.

Кто впереди, те погибнут,

Последние будут убиты,

Кто посредине - домой придут.

Когда будешь ехать домой,

Не поезжай ты через Польшу,

В Польше много молодецких голов,

Не поезжай ты через Нарву,

Много в Нарве женских голов,

Не проезжай ты через Ригу,

В Риге много разбойников,

Не проезжай ты через Таллин,

В Таллине тебя убивают.

Вернись ты домой по островам,

Чтоб не слыхали тебя собаки,

Чтоб тебя там не видели девки.

Брат мой, братец дорогой,

Когда-ж мне тебя домой ждать,

Домой гадать, домой поджидать?”

 

”Сестрица моя молодешенька,

Когда ворон побелеет,

Когда коршун станет лебедем,

Тогда меня домой жди.

Когда море заструится медом,

Когда ключ пивом забьет,

Тогда меня домой жди”.

 

Стал брат уезжать,

Стал он тосковать.

Зазвонили колокола соборные:

Собор Олафа бил: ойя-ойя!

Собор Николая : никка-накка!

 

”На войну, на войну, мать моя,

На войну, на войну, сестра моя,

На войну я должен итти,

К рубахам цвета крови,

К кафтанам цвета легких,

К камзолам цвета печени.

На войну иду биться.

На войну иду я за сестру,

Кровь пролить за брата,

Жизнь отдать за мать, за отца.

Теперь скачу дорогой смерти,

Теперь несусь дорогой ветра.

Шаг за шагом к могиле своей“.

 

Помчался брат дорогой битвы,

Конь под ним, как облако,

Муж на коне, как солнце,

Текут от него лучи кровавые,

Лучи кровавые, лучи солнечные.

 

Помчался брат дорогой битвы,

Осталась дома плакать мать,

Осталась родительница тосковать:

"Сын мой, сынок дорогой,

Умрешь ли ты у королей,

Падешь ли в битве великой,

Свои тебя в гроб не уложат,

Родные не будут тебя хоронить,

Не коснуться ноги твои нашей земли,

Подошвы твои - родной травы.

 

"Что имела я от тебя, сынок?

Слезы из глаз - кровь сердца,

Слезы за то, что грудью кормила,

Плач за то, что пеленала.

Когда твой приход ощутила в себе -

Твое появление на свет,

Прозрела на лбу твоем клеймо раба,

На теле твоем знак неволи.

Уже хотела тебя в воде утопить,

Уже собралась тебя в волны бросить,

Уже понесла тебя к бурной воде,

Уже подошла я к берегу реки,

Уселась, чтоб грудь тебе дать,

Слезы из глаз моих покатились,

Волною по щекам потекли.

Как мне кровь свою в воду кинуть,

Как плоть свою в реке утопить?

Лучше пусть будет рабом,

Лучше пусть вырастет в неволе.

Когда няньчила тебя, заботилась,

Растила тебя, хлопотала,

Не видали тебя поганые баре,

Не замечали жадные господа.

Когда, голубь мой, ты подрос,

Когда, дорогой мой, вытянулся,

Тогда увидели тебя поганые баре,

Заметили тебя жадные господа.

Тогда увели тебя на царскую Русь,

Тогда увезли тебя далеко.

Если умрешь ты у царей,

Похоронят тебя дружинники,

Не будет кургана, где колена склонить,

Не будет могилы, куда приходить.

Бог знает - Боже милостивый -

Дева Мария знает милосердная,

Может тебя нагим в могилу бросят,

Может без рубашки в землю зароют.

Если-б это заранее знать,

Заране знать, заране предвидеть,

Дала-б тебе из дому плат смертный,

Дала-б тебе саван могильный,

Дала-б тебе повязку на глаза,

Дала бы мой шелковый платок,

Во что положил бы волосы свои,

Завязал бы золотые кудри,

Что-б отослать их матери своей,

Кудри золотые родителям.

Если на войне ты умрешь,

Душу свою, дорогой мой, отдашь,

Зарою волосы твои в наш курган,

Похороню их в нашей могиле,

Будет тогда у меня курган, куда ходить,

Могила будет, где колена склонить".

 

Поскакал брат биться на войне,

Сражаться в царской дружине,

Осталась дома мать рыдать,

Осталась родительница плакать.

Много было там рыданий,

В пять раз больше было слез,

Чем бус у матери на шее.

————

Уже идут огонь и пожары,

Уже кровопролитие катится,

От ударов огонь высекается,

Льется кровь проливается,

Острая сталь сечет огонь,

Холодные камни мечут искры.

 

Туда уже мужей ведут,

Там кровь мужей проливают.

Как горестно, дорогие мои,

Как горестно туда итти,

Как скорбно прибыть в ту страну,

Где до пояса крови мужеской,

Где по колена голов молодецких,

Где выше ступни детских голов,

Где ивовые сережки едят,

Где осиновую брагу пьют.

 

Дорога войны камениста,

Много страданий на дороге вражды.

Видел он там пять чудес,

Пять чудес, шесть ужасов.

 

Холодна была под ним постель,

Не теплее была, чем на дворе,

Холод в руках, холод в ногах,

Мерзли руки, мерзли ноги,

Руки мерзли в рукавицах,

Ноги в чулках коченели,

Пальцы в лаптях ломило.

Осення топь, весення топь,

Изморозь осенняя,

Слякость весенняя

По сердцу режут-

Пять раз до пяток,

Шесть раз до пальцев на ногах.

 

Воин-воитель, воин-бедняга,

Куда идет он в долгую ночь,

В долгую ночь при луне,

На золотом закате?

Большое болото синее,

Широкое небо пустое,

Частый куст, много воды,

Нет ветки, куда ступить,

Нет опоры, за что держаться.

Найдется-ль приют пешему,

Найдется-ль дом страннику?

Нет приюта пешему,

Нет дома страннику -

Приют - в клюве петуха,

Дом под крылом у курицы.

 

Когда поскакал брат на войну,

Когда помчался по дороге боевой,

Смотрел он в сторону дома,

Поглядывал он в сторону родных.

Кто остался ему милым дома,

Милым сердцу и дорогим?

Мать осталась сердцу милой,

Сестра осталась дорогой.

 

Спрашивают его дружинники,

Военачальники пытают:

"Кто остался тебе дома милым,

Милым средцу и дорогим?“

 

"Эх вы, други мои, дружинники,

Эх вы, строгие военачальники,

Нет у меня дома никого,

Даже ягодки у меня не осталось.

Ружье мне дорого, меч мил,

Штык мне всего дороже.

Если сумею царю послужить,

Всем строгим военачальникам,

Продвину я свой век вперед,

Намотаю мои дни и месяцы.

Эх вы, други мои, дружинники,

Эх вы, строгие военачальники,

Чужие здесь леса, чужда страна,

Все опушки лесные чужие,

Большие здесь боры с волками,

Великие чащи медвежьи.“

 

Смотрел брат в сторону дома,

Поглядывал в сторону родных.

 

Поехал он по деревням, по селам,

Поехал по затоптанным дорогам,

Сиял конь жемчугами,

Громыхала дорога каменистая,

Качалась дуга - золотой ноготь.

Спрашивают его дружинники,

Военачальники пытают:

”Долго-ль будешь о коне радеть,

Долго-ль будешь жеребца кормить?“

 

”До тех пор буду о коне радеть,

До тех пор буду жеребца кормить,

Пока голова у меня на плечах,

 

Голова на плечах, пояс на пояснице,

Пока у меня плетка в руках,

Вожжи у меня на запястье,

Ноги мои - в стременах.

Когда скатится голова с плеч моих,

Голова с плеч, пояс с поясницы,

Плетка - из рук моих,

Вожжи с запястья,

Ноги мои со стремян,

Тогда конь мой будет скитаться,

Жеребец мои будет бродить.

Вот мой конь в долине бродит,

В поле скитается жеребец.

Мать моя, кормилица дорогая,

Пойдет она коров выводить,

Найдет она коня бродячего,

Скитающегося жеребца,

Сама станет плакать,

Станет плакать, голосить:

 

"Сын мой, сынок дорогой,

Скатилась голова твоя с плеч,

Голова с плеч, пояс с поясницы,

Плетка выпала из рук,

Вожжи - с запястья,

Ноги твои из стремян,

Конь твой остался бродить,

Остался жеребец скитаться.

Вот твой конь в долине бродит,

В поле скитается жеребец“.

————

Мать, кормилица дорогая,

Мать ждала год, ждала два,

Ждала бесчисленные годы.

Ворон так и не побелел,

Лебедем коршун не стал,

Не заструилось море медом,

Не забил ключ пивом.

 

Мать, кормилица дорогая,

Встала с постели рано,

Сняла горе свое со крюка,

Черную печаль - со стропил,

Пошла она коров выводить,

Нашла она коня бродячего,

Скитающегося жеребца.

Стала она плакать, убиваться,

Убиваться стала, голосить:

 

"Сын мой, сынок дорогой,

Скатилась с плеч твоя голова,

Голова с плеч, пояс с поясницы,

Плетка выпала из рук,

Вожжи - с запястья,

Ноги твои из стремян,

Конь твой остался бродить,

Остался жеребец скитаться.

Вот твой конь в долине бродит,

В поле скитается жеребец“.

 

Сестрица молодешенька

Ждала год, ждала два,

Ждала бесчисленные годы,

Ворон так и не побелел,

Лебедем коршун не стал.

Пошла сестрица на курган горя,

Пошла цветы горя рвать,

Подснежники печали собирать.

С высоты Создатель молвил,

С земли дева Мария сказала:

"Что ты ходишь, печалишься,

Печалишься, горюешь?"

"Жду братца своего из войны,

Беленького - из битвы,

Красавчика - из дружины."

С высоты молвил Создатель,

С земли дева Мария говорила,

Из-под камня сверчок пропел,

Из-под булыжника жук простужал:

"Уже война его сгубила,

Уже вражда его свалила,

Велико было ружье, тяжело железо,

Плечо ему давило, руку ранило,

Пальцы резало, камнем на шею легло.

Брат мостом в Немецкой земле,

Настилом в Польской земле,

Прошла по нем великая война,

Проехали русские дружины.

Плачьте, плачьте, сестры мои,

Плачьте, сердобольные.

Уже братец на войне убит,

Беленький посреди мечей.

Много на войне убивающих,

Нет того, кто похоронит.

Много штыками колющих,

Нет того, кто в гроб положит.

Лежит братец, лежит днями,

Лежит днями на земле,

Месяцами без могилы,

Годы - на погосте.

Тело склевали галки городские,

Кровь его выпили вороны,

Коршуны могилу рыли.

Так его похоронили,

Так на погост отнесли,

В могилу уложили,

Засылали песком".

 

Сестрица молодешенка

Уселась на курган горя,

Цветы горя на коленях,

Чаша печали в руке

Полна слез, полна крови,

Полна скорби до краев.

Слезы льются из глаз,

Золото с бровей осыпается.

Прожила она жизнь тяжелую, Провела время унылое,

Грозилась сестра убиться,

Сулила белый свет забыть,

Умереть хотела горемычная,

Скорбная - под землю уйти.

Остерегали ее голоса могильные:

"Эх ты, неразумная надземница,

Не умирай ты, горемычная,

Не уходи под землю, скорбная,

Будет время в могиле горевать,

В могиле горевать,

под песком печалиться,

Все же надо на свете остаться

И найти себе место на земле“.

——————

Быстроногий баран, ума пятикратного,

Ума пятикратного, хитрости шестикратной,

Был он ловок на догадку,

Угадал он месяц,

Угадал он звезды,

Угадал в море угрей,

Высчитал в реке лещей,

Знал он - быть войне,

Знал, что угри войны идут,

Облака войны несутся.

От него сестра узнала,

Сестра матери дома сказала,

Мать запрятала семью,

Утаила детей своих

Под болотом, в щелях земли,

В расщелинах камней и скал,

В пещерах, в окопах под горою.

 

Брат меньшой, молодешенек,

Рос он баловнем,

Вытянулся красавцем,

Не смел он в горнице спать,

Не смел под кровом ночевать,

Все в сараях прятался,

Зарываясь в высокой соломе,

Ждал, чтоб миновал час призыва,

Мимо прошла царская грамота.

Не миновал его час призыва,

Не прошла мимо царская грамота

Все же его на войну взяли,

Надели на плечи ранец тяжелый,

В руки дали ружье железное.

 

Сестрица молодешенька

Уселась на пороге плакать,

Плакать, голосить.

Пошла сестра к брату с мольбою:

"Брат меньшой, братец мой,

Дорогой мой, ненаглядный,

Возьми меня с собою на войну,

Возьми меня пояском на поясницу,

Возьми меня рукавицей на руку,

Лентой на шляпу свою".

 

"Сестрица моя, голубушка,

Куда я с тобой пойду?

В Таллине дождь идет,

В Саксонии снег падает,

Я шляпой тряхну -

Упадешь ты, ягодка, в болото,

Ягодка в болото, земляничка, на землю.

Эх, сестрица моя серебряная,

Иди ты, сестрица, домой, к отцу,

Иди ты, домой, к матери,

Корми ты отцовских коней,

Паси материных коров“.

 

"Иду воевать на войну,

Сражаться в дружине русской.

Выходите против меня, великие,

Покажитесь передо мной богатыри!

Эх вы, крушители костей,

Вы, счетчики сломаных ребер,

Вы, гробокопатели черепов,

Закройщики саванов смертных!

Огонь у вас я выбью из затылков,

Искры повысеку из позвонков,

Боль из-под ногтя на ноге!"

 

"Брат, дорогой мой братец,

Когда тебя домой ждать,

Домой гадать, домой поджидать?“

 

"Сестрица моя синеглазая,

Когда почки на иве разбухнут,

Когда листья на осине зазеленеют,

Тогда меня домой жди".

 

Пошел брат воевать на войну,

Сражаться в русской дружине.

Если-б повели его по дороге,

Заплакала бы дорога,

Но повезли его по морю,

Волны морские смеялись.

Море синее ему конем,

Небо широкое седлом,

Клочок облака ему плеткой,

Радуга ему дугой.

Промчался он сквозь тучу,

Полетел над облаками,

Между пятью радугами,

Между шестью зорями.

Море ревело, провожая,

Небо громыхало на прощанье.

Помчался брат на войну воевать,

Сражаться в русской дружине.

Осталась сестрица плакать,

Травкой при дороге трепетать.

Плакала сестра каждый день,

Горевала все месяца,

Протосковала все годы:

"Эх, моя доля несчастная,

Детство мое печальное,

Молодость моя многослезная,

Годы мои горемычные!

Эх, дни мои темные,

Как безрадостно они ползут,

Как тоскливо идут к вечеру

В темные облака,

Часто в густую мглу.“

 

"Лебеди ласковые, птицы поднебесные,

Летаете вы высоко-высоко,

Плывете вы далеко-далеко,

Отнесите весточку братцу моему,

Донесите слово другу моему,

Какова жизнь моя забитая,

Какова молодость моя унылая".

 

"Братец мой, молодешенек,

Если-б мы, золотые, повстречались,

Если бы мы, ягодки, увидались,

Рассказала бы я о своем горе,

Поведала бы о своей тоске.

Брат мой, братец дорогой,

Если-б мы, золотые, повстречались,

Если-б мы, ягодки, увидались,

Поцеловали бы мы друг друга,

Дали-б руку друг другу,

Целовала бы я ноги твои,

Целовала бы я пальцы твоих ног".

 

Проплакала сестра все дни,

Рыдала она все месяцы,

Прогоревала все годы.

Взмолилась сестра солнцу,

Челом била месяцу -

Солнце светило военачальникам,

Месяц светил царям,

Вымолили они брата от царей,

Вызволили от военачальников.

 

Почти на иве понабухли,

Листья на осине зазеленели,

Вот и ворон побелел,

Коршун белым лебедем стал,

Вернулся брат домой,

Ненаглядный - в отчий дом.

 

Как узнал он свой дом,

Свой дом, свой милый,

Свой дом, жилье свое

Из десяти деревень,

Среди пяти приходов?

"Золотой крест на кровле,

Крест серебряный на ставнях,

Дым золотой из трубы шел,

На дворе стоял дым серебряный,

Из горницы шел зеленый пар,

Из бани - пар барских плетей.

Заливчато лаяли собаки,

Звонко плакали дети,

Проворно ходили женщины -

Вот как узнал я свой дом,

Свой дом, свое жилье

Из десяти деревень,

Из пяти приходов.

Скачи, скачи, мой конь,

Несись домой, серый жеребец!"

 

Прискакал он к отчему полю,

К тропинке чрез родимое поле,

Конь заржал в первый раз,

Повел ушами жеребец.

Подскакал к отчим воротам,

Конь заржал во второй раз,

Повел ушами жеребец.

Подскакал он к отчему порогу,

3аржал конь в третий раз,

Повел ушами жеребец.

Завыла рыжая собака,

Залаяла серая собака,

Задрожали оконные рамы,

Зазвенели в оконницах стекла,

Вышел отец посмотреть.

"Итти отец, узнавай сына!"

Пришел отец, не узнал сына.

 

Военный мук, военный конь,

Военный шлем на голове,

Боевые знаки на шлеме,

Воевал медь на сбруе,

Боевое седло забрызганное.

 

Горестно стало брату.

Слезы из глаз потекли,

"Скачи, скачи, мой конь,

Несись домой, серый жеребец,

Подъезжай к материному двору".

Заржал на дворе могучий конь,

Повел ушами серый жеребец,

Залаяла на дворе злая собака,

У ворот пес на цепи.

Вышла мать посмотреть.

"Иди, мать, узнавай сына".

Не узнала мать сынка молодого,

Не узнала коня сына своего:

Русский человек, русский конь,

Русский крест на груди,

Русская плетка в руке,

Русский меч под полою.

 

Горестно стало брату,

Слезы из глаз полились.

"Скачи, скачи, мой конь,

Несись домой, серый жеребец,

Подъезжай к братниным воротам.

Иди, брат, узнавай брата".

Пришел брат, не узнал брата.

Заржал конь в третий раз,

Повел ушами серый жеребец.

Поехал дальше орат-вояка,

Подъехал к сестриным воротам,

Поцеловал его столб у ворот,

Обнял его шест колодезный.

Подъехал брат к сестриному окну,

Позвал он сестру из окна:

"Иди, сестра, узнавай брата!“

Пришла сестра, узнала брата:

 

"Свой человек, свой конь,

Своя плетка в руке,

Свои сапоги на ногах“.

Спрашивает ее братец,

Спрашивает, пытает:

"Эх, сестрица моя ненаглядная,

Синеглазая моя сестрица,

Как узнала ты брата своего?“

 

"Брат мой, дорогой братец,

Как узнала я брата своего?

По его рукавицам пестрым,

По вышитому вороту,

По полумесяцу на рукавицах,

По блеску солнечному на пальце,

По лучу заревому на рубашке.

Брат мой, дорогой братец,

Сойди на землю с коня своего,

Спустись ко мне с седла своего".

 

Посмотрел брат, спросил:

"Почему у тебя трава притоnтана,

Почему двор у тебя запылен?

Не было ли здесь nира свадебного,

Или плясали эдесь сваты со свахами?"

 

"Брат мой, дорогой братец,

Братец мой золотой,

Не было тут пира свадебного,

Не плясали сваты со свахами,

Прошла здесь великая война,

Проехали тут русские дружины.

Сойди с коня, братец золотой,

Сойди с коня, войди в горницу,

Я коня под навес уведу,

В конюшню - серого жеребца,

Сена дам, овса засыплю".

 

"Не сойду с коня, сестрица моя,

Пока не расстелишь фаты своей,

Полотнянного своего покрывала".

 

Разосталала сестра белую фату,

На земле - полотнянное покрывало.

 

Промолвил брат, рыдая,

Сказал золотой со слезами:

"Сестрица моя ненаглядная,

Пальцы мои с вожжами сраслись,

Руки ссохлись от солнца,

Ноги застыли в стременах".

Сестра их руками оживила,

Пальцы во рту согрела,

Тогда ноги вышли из стремян,

Пальцы во рту оттаяли.

 

Вошел братец в горницу,

Бросил плетку на скамью,

Шлем - на рукавицы,

Сам над ними заплакал,

Склонившись, пригорюнился.

 

„Брам мой, дорогой братец,

Расскажи мне о войне,

Поведай быль о битве,

Каково житье на войне,

Каково бытье в битве".

 

Послушал брат, ответил:

„Сестрица моя синеглазая,

Смой грязь с коня моего,

Очисти сапоги от глины,

Меч свой я сам обмою -

На мече моем много крови -

Кровь барина-помещика,

Кровь короля курляндского,

На мече моем барская кровь,

Барская кровь и кровь бедняка".

 

Позвали брата обедать,

Ел брат, пил брат,

Сестра сидела, опираясь на пальцы.

Спрашивает сестрица,

Спрашивает, пытает:

"Брат мой, дорогой братец,

Есть ли девушки на войне

Золотые кудри под знаменами?

Дорога-ль на войне девушка,

Дорога-ль девушка, мила-ль подруга?"

 

"Эх, сестрица моя ненаглядная,

На войне девушка не дорога,

Не дорога девушка, не мила подруга,

Дорог на войне острый меч,

Мил быстроногий конь -

Он спасет воина от войны,

Унесет молодца из Польской земли,

Чтоб не месить ему теста войны,

Чтоб не валять ему хлеба вражды,

Хлеб вражды полон отрубей,

Тесто войны - из конопли".

 

"Брат мой, братец дорогой,

Стелят ли вам постель на войне?"

 

"Сестрица моя синеглазая,

Теплая постель - у порога,

Мягкая постель - под скамьею".

 

"Брат мой, братец дорогой,

Что вам на войне есть давали,

Есть давали, пить давали?"

 

"Сестрица моя синеглазая,

Руганью нас на войне угощали,

Бранью на войне поили,

Не давали нам мягкого хлебца,

Не отламывали куска пирога.

Коль схватила рука за загривок,

Это и был нам мягкий хлебец,

Коль кулак по затылку ударил,

Это и был нам кусок пирога".

 

Ел брат, пил брат,

Сестра опирадась на пальцы.

 

"Брат мой, братец дорогой,

Как вас на войне убивают,

Как ваша жизнь сохраняется?"

 

"Эх, сестрица моя ненаглядная,

На войне смерть тайком идет,

В бою смерть идет от огня,

От выстрела ружейной пули,

От взмаха мощного меча,

Нет там вздохов смерти,

Нет там стонов боли,

Не сколачивают там гроба,

Не роют могилы.

Шинель там саваном,

Ручьи крови могилой.

Больше на войне голов мужских,

Чем кочек в лесу,

Больше на войне глаз мужских,

Чем звезд на небе,

Больше на войне мужских костей,

Чем в поленнице дров,

Больше на войне мужских черепов,

Чем в поле булыжников.

Немецкая кровь доходила до седла,

Русская кровь - до пояса,

Кровь наших мужей безмерна".

 

"Брат мой, братец дорогой,

Дома дорога-ль девушка,

Дорога-ль девушка, мила-ль подруга?“

 

"Сестрица моя ненаглядная,

Дорога девушка дома,

Дорога девушка, мила подруга".

 

Вот вернулся я с войны.

 

Еще молода та девушка,

Еще веют те ветви,

Еще белеет та березка,

Еще молода та девушка,

Которую выхаживал себе,

С которой на лужайке я играл,

Которую носил, покачивал,

На землю опускал, ласкал,

С которой на полянке миловался,

С которой в сеновале баловался,

Которой я ленты и бусы дарил,

Которой на палец кольцо я надел,

Залог положил на колени.

Еще молода та девушка,

Еще те ветви веют,

Еще белеет та березка,

Еще молода та девушка,

Которую выбрал себе.

 

The translation was found in the Tallinn branch of the archive of the Academy of Science, Moscow. "Hella Wuolijoki's skills in Russian were absolute, and I am sure that she translated the poem herself. It seems so, as she struggled with Russian censorship. Her interest in this war poem arose twice – at the beginning of WW I and after WW 2. It is definitely marked as a personal literary work by Wuolijoki in the letter from the Soviet society for cultural affairs [1952]. Of cause, Wuolijoki had a deep relation to the Soviet Union and she might have been asked by Soviet authorities to translate and make this text available in the new situation when Estonia became a Soviet Republic. But of cause, it might have been her personal initiative, too, as she developed the struggle for peace and women’s activity in this way. It was very near to her own ideas on the fate of women and family values in a turbulent society.

In 1950-1960s there was a trend towards translations of Baltic folk poetry into Russian (as with other folk literature of Soviet republics). Russian writers and poets began this work with great enthusiasm. For example I remember how my father with his elder colleague Alexander Prokofiev realized a wide project of translations concerning Lithuanian dainas, Latvian and Estonian folk poems for small children…

Who else was to start this work with Estonian folk poetry than Hella Wuolijoki? It looks so because of the letter addressed to the Academy of Science about a support of this work. This kind of work was regularly coordinated by the national branches in the Academy of Science."     

Alexander Chepurov, Moscow

Sången om kriget
Translated by Enel Melberg
 
 Ordet spriddes, kom ett annat,

Tredje färdades i världen.

Vilket budskap, vad var ordet?

Krig var budet, split var ordet.

Vem kom hit med krigets bud,

Vem spred språk om spliten nu?

Kråkan kom med krigets bud,

Skatan spridde splitens språk.

Vem kan väl gå ut i kriget?

Far är gammal, brödren unga,

Brödrens söner bara barn än,

Syskonbarnen enbart fånar.

Systern får gå ut i kriget,

När nu brödren ännu växer.

Lilla syster, unga syster,

Syster lill gick ut i boden,

Gick ditut för att sig pryda,

Systern svor att ej sig skona,

Jungfrun tog uppå sig tyglar,

Själv sig klädde, själv sig hädde,

Själv sig smyckte, själv sig sörjde.

Äldste brodern, käre brodern,

Brodern trädde fram till tröskeln,

Brodern brydsamt ställde frågan:

"Varför är du ilsken kvist,

Varför är min anka arg?

Har du hjärta slå en annan,

Har du sinne till att banka,

Har du mod att dricka blodet?"

"Lille broder, gossen min,

Jag har ej hjärta slå en annan,

Har ej mod att dricka blodet."

"Söstra mi, svartvinbärsöga,

Kan du ställa med geväret,

Kan du skjuta, bryna svärdet?"

"Lille broder, gossen min,

Inte kan jag sköta vapen,

Inte skjuta, bryna svärdet."

"Lilla tärna, fågelunge,

Är din midja gjord av rönnen,

Armarna av lönnens trä,

Knogarna av granekvist,

Att du knådar krigets bröd,

Att du bakar fiendkaka?"

"Nej, min broder, lille vännen,

Midjan är ej gjord av rönnen,

Armar ej av lönnens trä,

Inte knogarna av granen."

"Lilla syster, lilla tärna,

Vem har förr väl sett i världen,

Fordom sett och fordom hört om

Systrar som sänts ut i kriget,

Linhår lindat under fanan?

O ni galna krigets fäder,

Kloke rådsmän utav spliten,

Vad gör systern uti kriget,

Litet fnyk i fiendskapen?

Hör hon smällar från en bössa,

Tror hon fästningen har fallit,

Ser hon svärdet sväva lite,

Tror hon huvuden har huggits.

Lilla tärna, fågelunge,

Gå nu inför höga herrar,

Ställ dig framför maktens män!

Be om orlov, tid att bida,

Uppskov i ett år, halvtannat:

Bror min än är bara barnet,

Ränslen, den är än i Ryssland,

Tömmar har han än i Tyskland."

Systern gick då ut i hären,

Fram till den som fanan bär,

Uppå knäna bad hon alla,

Bar fram ord på sina händer,

Bad om orlov, bad om uppskov

I ett år, i halvtannat.

Fick så orlov, hon fick uppskov,

I ett år, i halvtannat.

Så kom sommarn, kom ock hösten,

Kom ett brev från kungen även,

Kom ett budskap ifrån krigen:

Söner saknas, ont om mannar.

Vems tur gå ut i kriget,

Vems tur få stanna hemma?

Äldste brodern, käre brodern,

Broderns tur det var att fara,

Systerns tur att hemma vara.

Broderns fingrar är av kisel,

Armarna av lönnens trä,

Axeln den är gjord av apeln,

Revben har han utav rödbok.

Fadern själv han köpte hästen,

Själv han köpte, själv han grät,

Brodern själv han byggde vagnen,

Själv han byggde, själv han grät,

Modern sömmade då skjortan,

Själv hon sydde, själv hon grät.

Brodern gick då ut i boden,

Gick ditut för att sig kläda.

Systern efter för att fråga:

"Käre broder, lille broder,

Har du hjärta slå en annan,

Har du sinne till att banka,

Har du mod att dricka blodet?"

"Lilla bäret, kära syster,

Jag har hjärta slå en annan,

Jag har sinne till att banka,

Jag har mod att dricka blodet."

Brodern satt och klädde kroppen,

krängde rocken, trädde kängan.

Systern trädde fram att klaga,

klaga och förmana honom:

"Käre broder, lille broder,

Svep nu om dig dödingsskjortan -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?

Ta du med dig svepehalsduk -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?

Trä nu på den dödes handskar -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?"

Brodern började att vandra,

Systern efter för att böna,

För att böna, för att klaga,

För att klaga och förmana:

"Käre broder, lille broder,

När du kommer fram till kriget,

När du finner fiendskapen,

Detta råd jag till dig giver:

Far ej framför krigets färd,

Inte heller bakom kriget.

Framtill där är elden röd,

Baktill där är röken blå!

Far du inne mitt i kriget,

Nära den som fanan bär!

Främst där blir de bara fällda,

Sist där blir de bara skjutna

Men de mitterst' kommer hem.

När du vandrar hem igen,

Kom då inte genom Polen,

Uti Polen pojkar pålas.

Kom ej heller över Narva,

Narva det är nog så farligt,

Inte heller över Riga,

Rövarligor rider där.

Kom ej heller genom Tallinn,

Man tar många liv i Tallinn.

Kom i stället över Dagö:

Dagös hundar hör dig inte,

Dagös mör de ser dig ej.

Käre broder, lille broder,

När får jag dig åter se här,

Kan jag vänta, får jag hoppas?"

"Söstra mi, min kära syster,

Då när kråkan vitnat har,

Korpen fått sin svaneskrud,

Då kan du mig hemåt hoppas!

Då när havet har fått honung,

När ur källan mjödet flödar,

Då kan du mig hemåt hoppas.

Då när dessa lönnar lövas,

Videbuskars väntan knoppas,

Då kan du mig hemåt hoppas.

När så brodern gav sig av,

Då begynte det bli ledsamt.

Toompeas klockor slog då timmar,

Olevist lät oja-oja!

Nigulist sa nika-naka!

"Ut i kriget, lilla mor min,

Ut i kriget kära syster,

Ut i kriget jag må fara,

Ut bland västar blodiga,

Rockar röda utav lever,

Gördlar gröna utav galla.

Ut till kriget för att kriga,

Ut i kriget för min syster,

Blod att gjuta för min broder,

Ge mitt liv för far och mor!

Nu jag vandrar dödens väg,

Nu jag vankar vindens väg,

Träder stigen emot graven."

Drog så brodern bort från hemmet,

Hästen den var grå som gråten,

Mannen själv var ljus som solen,

Själv han sände röda strimmor,

Röda strimmor, blodets strålar.

Drog så brodern bort från hemmet,

Modern kvar att sonen sakna,

Sakna stort, i klagan kväda:

"Sonen min, min lilla pojke,

Om du dör hos höga drotten,

Dör långt bort i stora kriget,

Blir din grav ej hemmets grund,

Ingen följer av de egna,

Dina ben ej smakar mullen,

Eget gräs ej skyler hälen.

Vad var det jag fick av dig?

Ögontårar, hjärteblod,

Saknad fick jag utav amning,

Lidande av lindevård.

När jag kände att du kom,

När jag födde dig till jorden,

Märkte jag ren mörka märket,

Träldomsstämpeln över nacken.

Ville jag väl då dig föra,

Ut till vattnets våta vågor,

Förde dig till bäckens brädd,

Bar dig då till flodens strand,

Satte så mig ner att amma.

Vattnet steg då upp i ögat,

Vågen slog där upp på kinden.

Kunde jag väl föda floden,

Eget blod åt böljan ge?

Hellre då ett liv i träldom,

Våndas under onda ögon,

Än en fara med att fostra,

Än en skada med att skydda.

Då såg ej de hungerns herrar,

Märkte ej de mörksens furstar,

När du växte, lilla gren,

Spirade, sprang upp i vädret.

Då du fördes väck till Ryssland,

Leddes käre, långt i landet.

Om du dör hos höga drotten,

Blir din grav ej hemmets grund,

Får jag ingen egen kulle,

Ej begravning att bevista.

Gode Gud i höjden vet det,

Maarja mö på marken ser det.

Månn' du läggs i graven naken,

Månn' du läggs på marken bar.

Visste jag allt det i förväg,

Visste före, förutsåg,

Skulle sänt med svepeduk,

Givit med dig dödingsduk,

Skulle storduken sänt med dig,

Låtit likduk leta fram.

Skulle du ditt hår där lägga,

Linda in de gyllne lockar,

Sända håret hem till mor,

Gyllne lockar till din far.

Om du dödde långt därute,

Gav upp andan bort i ärran,

Lade jag ditt hår i graven,

Grät och grävde egen grav.

Fick jag så en grav att gråta,

Egen hög att sörja vid."

Buttert brodern gick till kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Modern hon blev kvar att sakna,

Sörja det hon hade burit.

Mer fanns där att sakna då,

Femfalt fanns det mer av tårar,

mer än modern ägde smycken.

Redan ges det eld i järnet,

Redan flyter blod i gräset,

Eld det måste givas där,

Blodet det ska flyta här.

Elden slås ur stela järnet,

Bankas fram ur stumma stenen.

Dit man förer männer många.

Där man gjuter blodet ständigt.

Sorgligt är det, ack så sorgligt,

Sorgesamt och ledsamt är det,

Sändas ut till såna lekar.

Där är blod till männens bälten,

Unga huvuden till knäna,

Ibland barnaskallar vadas.

Där man äter hasselhängen,

Lapar spad av alebrygd.

Krigets väg är full av grus,

Fiendskapets märkt av mödor.

Såg han där fem underverk,

Under fem, fast ondskap sexfalt.

Kallt var lägret som han låg på,

Varm var bädden under tröskeln.

Händer frös och fötter frös,

Där frös händer, där frös fötter,

Uti vanten frös så handen,

Uti strumpan glödde foten,

Tårna värkte så i kängan.

Höstligen och vårligen,

Höstligt snöslask, vårligt regnblask -

Det går genom märg och ben,

Trefalt genom hälens rund,

Genom tårnas mellanrum.

Lille krigsman, lille gubben,

Vart ska du ta vägen nu,

Inför natten, inför månan,

Inför aftonrodnad röd?

Bred och blå är myrens mark,

Himlen välver vid och öde,

Vattnet blänker, tätt är snåret,

Ingenstans att träda foten,

Ingenstans att luta huvut.

Var finns hem åt den som vandrar,

Var är hus för den på marsch?

Hem han har i spovens spår,

Kula under kajans vinge.

Då när brodern börja' gå,

Träda ut på krigsstig vida,

Vände han så ögat hemåt,

Sände blickar bort till hemmet.

Vem blev kvar som käraste,

Vem blev kvar att älska hemma?

Mor blev kvar som käraste,

Syster kvar att älska hemma.

Krigets drängar frågar honom,

Splitens herrar spörjer honom:

"Vem är kvar som käraste,

Vem är kvar att älska hemma?"

"O ni krigets dryga drängar,

O ni tvedräkts höga herrar!

Ingen har jag kvar därhemma,

Inte ens ett litet bär.

Vännen min det är geväret,

Endast svärdet är mig kärt,

Stålet är ju det jag älskar.

Om jag lyder konungen,

Lyder dessa stränga fäder,

Kommer jag i världen fram,

Får så många år på nacken.

O ni krigets dryga drängar,

O ni tvedräkts höga herrar,

Främmande är skogarna,

Främmande är landet här,

Främmande är snårens bryn.

Här är vida vargaskogar,

Här finns snårskog full av björn."

Brodern blickade så hemåt,

Sände längtan till de kära.

Red han genom byarna,

Trädde över trampad väg,

Glänste hästen glimmande,

Klapprades på kalkstensväg,

Knakades i gyllne lokor.

Krigets drängar ville veta,

Splitens herrar sporde honom:

"Huru länge har du hästen,

Huru långt ska fölet följa?"

"Just så länge har jag hästen,

Just så länge följer fölet,

Som på halsen jag har huvud

Och har bälte över bålen,

Som i handen piskan har jag,

Och har tömmar över armen,

Fötter fast i stigbygeln.

Då när halsen ej har huvud

Och när bålen saknar bälte,

Då när handen tappat piskan,

Tömmar tvenne armen tappat,

När ur bygeln foten fallit -

Då är hästen utan herre,

Fölet utan följesven.

Då går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän.

Mor min då, den kära gumman,

Bringar boskap ut i bete,

Finner hästen utan herre,

Fölet utan följesven.

Börjar klaga, börjar kväda:

"Sonen min, min lille gosse,

Nu har halsen tappat huvut,

Bålen har förlorat bältet,

Piskan fallit ut ur handen

Liksom tömmarna från armen,

Stigbygeln från foten även.

Hästen strövar herrelös,

Fölet utan följesven.

Nu går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän."

 

Lilla modern, kära modern

Väntade ett år, i tvenne.

Ej blev kråkan vit som snö,

Korpen fick ej svaneskrud,

Havet hade aldrig honung

Eller kom där mjöd ur källan.

Lilla modern, arma modern

Arla hon steg upp ur sängen,

Tog ner sorgen ifrån spiken,

Tog bekymmer ifrån kroken,

Förde boskap ut i bete.

Hitta' hästen herrelös,

Fölet utan följesven.

Började att klaga högt,

Kvida fram ett sorgekväde:

"Sonen min, min lille gosse,

Nu har halsen tappat huvut,

Bålen har förlorat bältet,

Piskan fallit ut ur handen.

Tömmarna från armen tappats,

Ut ur bygeln foten fallit.

Hästen är nu utan herre,

Fölet utan följesven.

Nu går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän."

Söstra lill, den unga systern

Väntade ett år, i tvenne,

Väntade i år så många.

Ej blev kråkan vit som snö,

Korpen fick ej svaneskrud.

Systern till bekymmerberget

För att plocka sorgeblomster,

Repa några sorgeörter.

Skaparen ur höjden ropte,

Maarja ifrån marken mälte:

"Varför vandrar du så sorgsen,

Vankar sorgsen, som i sorg?"

"Broder min jag väntar hem,

Ut ur fiendskapens käftar,

Väntar hem från frontens klor."

Skaparen i höjden talte,

Máarja ifrån marken mälte,

Syrsan surrade i sanden,

Bromsen brummade i barken:

"Kriget dödade ju honom,

Fiendskapen fick ju honom.

Stor var bössan, järnet tungt,

Tyngde uti fingren tunna,

Skavde uppå axeln runda,

Skar där ner i armen späda,

Skrapade i lilla handen.

Broder din blev bro åt Ösel,

Brygga fram till Polens strand.

Över honom körde kriget,

Rullade där Rysslands här."

Gråten, gråten, systrar små,

Fällen tårar, kära fränder.

Brodern fälldes väl i kriget,

Mellan svärd som var så vita.

Många mördare i kriget,

Ingen som begraver liket,

Många som med lansar sticker,

Ingen till att bära kistan.

Dagen lång står brodern lik,

Hela dagen ovan jord,

Hela året över graven,

Månad utom kyrkans häng.

Fåglar fick då föda där,

Skator drack utav hans blod,

Kråkor grävde där hans grav.

Sedan blev det då begravning,

Sedan bars han in i kyrkan,

Sedan sänktes han i graven,

Sedan grävdes det i sanden.

Kära systern, lilla systern

Satte sig på sorgeberget.

Sorgeblomster uti famnen,

Sorgebägare i handen,

Full av vatten, full av blod,

Upp till brädden av bekymmer.

Utur ögat vattnet vällde,

Utur brynen fälldes guld.

Trädde hon på taggig stig,

Växte uti vildan skog.

Svor att hellre döden dö,

Än att glömma och förgäta.

Önskade sig mången död

Framför livet långt i sorg.

Ifrån högen får hon höra:

"O du dumma dödliga,

Inte skall du önska döden,

Framför livet långt i sorg!

Nog lär du få sorgen smaka,

Lida nog och sörja mycket,

Dock du må i världen bliva,

Plats på jorden har du än."

*

Flinka lammet, femfalt flinka,

Femfalt kloka, kunniga,

Det som kunde tecknen tyda,

Läsa måne, läsa stjärnor,

Räkna ålar uti havet,

Räkna simpor ifrån stranden,

Det såg kriget åter komma,

Krigets ålar åla fram,

Krigsmoln åter mullra upp.

Systern hörde allt av detta,

Systern förde allt till modern.

Modern spred familjens lemmar,

Delade då ut dess delar,

Dolde barn i dalens myrmark,

Gömde dem i bergets sprickor,

Under kalkstensklippans kant.

Yngste brodern, lille gossen

Vackert växte, högt i höjden,

Högt i höjden, huvud högre.

Fick ej sova uti kammarn,

Inte under stugans tak.

Blott i skullen under höet,

Under högar utav halm,

Under strån och stickor långa.

Väntade att hämtandet och

Kungens upprop drog förbi.

Hämtandet var inte över -

Likväl bands han då vid kriget,

Ryggsäck bands uppå hans rygg,

Bössan stacks uppå hans axel.

Syster lill, den kära systern

Satte sig att klaga stort,

Klagade och kvad och kved.

Sedan steg hon fram till brodern:

"Lille broder, lilla gosse,

Lilla linlugg, silvertott,

Tag mig med dig uti kriget,

Tag som bälte över bålen,

Tag som vante till din hand,

Tag som bandet över hatten."

"Lilla syster, fågelunge,

Varthän månde vi då gånga?

Regnet härjar över Harju,

Över öarna det snöar.

Om jag skakar då på hatten

Faller syster min i vatten,

Faller, bäret mitt, i myren!

Söstra mi, min lilla syster,

Gå du hem nu till vår fader,

Gå du hem nu till vår moder,

Håll du hästen åt vår far,

Mjölka korna åt vår mor!

Jag går buttert ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Må jag möta mäktiga,

Komme så mångkunniga,

Alla de som räknar knotor,

Alla de som samlar ben,

Alla de som sanden sopar

Och som dödas särkar delar!

Jag slår eld ur deras nackar,

Blixtar utur deras ben,

Bankar värken fram ur tårna."

"Lille broder, käre broder,

När kan jag dig hemåt vänta,

Hemåt vänta, hemåt hoppas?"

"Lilla vännen, vinbärsöga,

Då när videbuskar knoppas,

Då när dessa lönnar lövas,

Då kan du mig hemåt hoppas."

Buttert gick han ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Hamnade han uppå landsväg,

Hade den fått gråta tårar.

Men han hamnade på havet,

Havets vågor skrattade.

Hästen hans var havet svarta,

Sadeln hans var himlen höga,

Molnets trasa var hans piska,

Regnbågen den var hans hjälm.

Körde under gråa himlen,

Kröp utöver molnens kanter,

Mellan många regnbågsvalv,

Mellan mången morgonrodnad.

Vågor vällde på hans väg,

Himlen skrällde på hans färd.

Buttert gick han ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

 

Systern hon blev kvar att klaga,

Kvida invid vägens kant,

Sakna invid varje morgon,

Månde klaga varje månad,

Fälla tårar hela året:

"Mina år är ack så svåra,

Huru mörka mina dagar,

Morgonstund har sorg i mund.

Lidande är fågelns liv,

Ungdomstiden full av kvidan.

Långsamt dagen går på gården,

Avigt rinner den mot afton,

Längre in i gråa snåren.

Svanar svävande däruppe,

Fåglar färdas nära himlen,

Högt däruppe, långt därborta!

För fram budet till min broder,

Bär fram budet till min käre,

Om de tider som här råder,

Vilket liv jag här nu lever,

Hur hans kära växer upp!

Lille broder, dyre broder,

Om vi fick tillsammans vara,

Vore vi varandras gull!

Kunde allt jag för dig klaga,

Fick jag nämna alla faror.

Lille broder, dyre broder,

Om vi fick tillsammans vara,

Vore vi varandras gull!

Våra munnar skulle mötas,

Våra händer skulle hållas,

Fotens sula jag skulle famna,

Gjuta tårar på din stortå."

Varje dag hon klagade,

Varje månad gick med gråt,

Fällde tårar hela året.

Systern bad till kära solen,

Bugade för kära månen.

Månen skred på mäktiga,

Solen över hövdingar,

Lossade ur mäktigt grepp,

Räddade från hövdingar.

Knoppades då trädens grenar,

Lövades då lönnens kvist,

Kråkan vackert vitnade,

Korpen fick sin svaneskrud.

Så kom brodern hem igen,

Hem igen till fadershuset.

Men hur kände han igen sig,

Kände hemmet, såg sitt gull,

Kände egen mark, sin mull,

Torpet ibland tusende,

Socknen ibland socknarna?

Guldkors uppå stugans tak,

Silverkors på gårdens grund,

Ifrån stugan gyllne rök,

Silverrök från gårdens tun.

Stugans skorsten rykte skönt,

Bastun rykte stryk från herrar.

Hunden skällde väldeliga,

Ungar pep med ljusa röster,

Kvinnfolk sprang på lätta fötter.

Därvid känner jag mitt hem,

Eget hem, mitt eget gull,

Eget hus, min egen mull,

Torpet ibland tusende,

Socknen ibland socknarna.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Framåt vägen, hemåt skynda!"

Kom han fram till faderns äng,

Änden utav faderns äng,

Hästen gnäggade en gång,

Hastigt rörde öronen.

Kom han fram till faderns gård,

Gnägga' hästen än en gång,

Hastigt rörde öronen,

Kom han fram till tröskelen,

Gnägga' hästen tredje gång,

Hastigt rörde öronen.

Hunden skällde väldeliga,

Gråa gårdvarn gläfste grovt,

Fönsterblecken skallade,

Farstufönstren darrade.

Kom så fadern ut att skåda.

"Kom min fader, känn igen mig!"

Kom så fadern, kände icke:

"Krigsman kommer, krigarhäst,

Krigshjälm uppå huvudet,

Krigets fläckar uppå manen,

Krigets kopparfärg i håret,

Krigets söm på sadelen!"

Sorgsen blev då unge brodern,

Vattnet vällde upp i ögat.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Gånga till min moders dörr!"

Gnäggade den grå på gården,

Hördes över hav och land,

Argan gårdvar svarte honom,

Högt och hetsigt skällde hunden.

Kom så modern ut att skåda.

"Kom min moder, känn igen mig!"

Modern kände icke sonen,

Kände icke sonens häst:

"Ryssen kommer, rysk är hästen,

Ryskt är korset uppå bröstet,

Rysk är piskan uti handen,

Ryskt är svärdet under rocken."

Sorgsen blev då unge brodern,

Vattnet vällde upp i ögat.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Gånga till min broders dörr!

Kom min broder, känn igen mig!"

Kom så brodern, kände icke.

Gnäggade den grå på gården,

Hördes över hav och land,

Förde krigsman till hans syster.

Grindens stolpe grät av glädje,

Brunnens hake föll om halsen,

Körde fram till systerns fönster,

Ropade igenom fönstret:

"Kom min syster, känn igen mig!"

Kom så systern, kände honom:

"Min är mannen, vår är hästen,

Vår är piskan uti handen,

Våra kängor uppå foten!"

Brodern talte, brodern sporde:

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Huru kände du igen mig?"

"Käre broder, lille broder,

Huru kände jag igen dig?

Utav vantarna på handen,

Utav månen uppå mönstret,

Solens skiva uppå tummen,

Morgonrodnad sydd i särken.

Käre broder, lille broder,

Stig du ner nu ifrån hästen,

Sänk dig ner från sadelen!"

Såg sig brodern om och sporde:

"Varför är din gård så gyttjig,

Stugans trapp så smutsig vorden,

Har här stora fester firats,

Har här bröllopsföljen farit?"

"Käre broder, lille broder,

Barn av samma mor och far,

Inga fester har här firats,

Inga bröllopsfester for här.

Stora kriget drog förbi,

Ryska hären rullade.

Sitt nu av, min söte broder,

Kliv nu ner, kom bara in,

Jag för fålen ut till fållan,

Ställer hingsten uti stallet,

Hö och havre skall han få!"

"Ej jag stiger ner, min syster,

Förrän huvudduk du breder,

Lägger linneduk på marken!"

Systern bredde huvudduken,

Lade linneduk på marken.

Brodern sa med gråt i halsen,

Sade till sin syster sedan:

"Söstra mi, min söta syster,

Fast i betslet fingren frusit,

In i tömmen handen torkat,

Uti bygeln foten fastnat!"

Systern värmde då i handen,

Smälte fingrarna i munnen,

Lossade på fot som fastnat,

Fingren smalt i hennes mun.

Brodern trädde in i stugan,

Lade piskan uppå bänken,

Handskarna på piskans skaft,

Hatten uppå handskarna,

Ovanpå sin egen klagan.

Systern satte i att spörja:

"Käre broder, lille broder,

Du om kriget må berätta,

Allt om fiendskap förtälja,

Hur man far i kriget fram,

Hur man fiendskapen för."

Brodern hörde, brodern sade:

"Lilla syster, fågelunge,

Skölj min fåle ren från dammet,

Rena stövlarna från lera,

Svärdet vill jag skölja själv!

Svärdet det har blod från många:

Blod från godsherren på Dagö,

Där finns blod från Kurlands konung!

Svärdet det har blod från tyskar,

Herrars blod och tiggarblod!"

Brodern sattes invid bordet,

Brodern åt och brodern drack,

Söta systern satt på nålar.

Lilla systern undrade,

Undrade, med oro sporde:

"Käre broder, lille broder,

Finns det jungfrur uti kriget,

Linhår lindat under fanan?

Har man hustru uti kriget,

Har man där en maka kär?"

"O min kära silversyster!

Maka har man ej i kriget,

Hästen den man älskar mest,

Den som räddar en från kriget,

Hämtar pojken hem från Polen,

Från att knåda krigets bröd,

Limpa gjord av lidande.

Krigets bröd är fullt av agnar,

Tvedräkts limpa full av hampa."

"Käre broder, lille broder,

Månn' det bäddas uti kriget?"

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Ljum är bädden invid tröskeln,

Mjuk är bädden under bänken!"

"Käre broder, lille broder,

Gavs i kriget nåt att äta,

Gavs att äta, gavs att dricka?"

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Skuld man gavs att spisa där,

Stryk man fick att dricka till,

Inte ens en beta bröd,

Ingen bulle bjöds soldaten.

Gavs ett slag utöver nacken,

Det var betan bröd man fick,

Gavs ett hugg utöver halsen,

Det var bullarna så varma."

Brodern åt, brodern drack,

Söta systern satt på nålar.

"Kära broder, lilla broder,

Huru dödas man i kriget,

Eller hålls i livet kvar?"

"O min kära silversyster!

Krigsdöd kommer smygande,

Krigsdöd kommer smällande

Utav eld och skott som skjutes,

Utav långa svärd som svingas.

Där finns ingen död i frid,

Där finns ingen tid att stöna,

Ingen tid att kistan bära,

Ingen tid att graven gräva.

Svepning är soldatens rock,

Flod av blod är grav man får!

Mer av männens huvuden

Finns i krig än skogens tuvor;

Mer där finns av männens ögon,

Än vad himlen har av stjärnor;

Mer där finns av männens vador,

Än vad stapeln har av ved;

Mer där finns av knänas skålar,

Än vad åkern har av stenar.

Tyskt blod steg till sadeln,

Ryskt blod upp till bältet,

Våra mäns kunde inte mätas."

"Käre broder, lille broder,

Har du hemma fästemö,

Fästemö, mö till maka?"

"Lilla syster, fågelunge,

Hemma har jag fästemö,

Fästemö, mö till maka!

Kom jag hem ifrån kriget -

Ung hon är än denna jungfrun,

Ännu lövas denna lönnen,

Ännu spirar denna björken,

Ung hon är än denna jungfrun,

Som jag hållit som min egen,

Som jag lekte med i lunden,

Som jag svingade i luften,

Lade ner och lekte med,

Som jag sov hos uppå ängen,

Som jag talte med i dälden,

Som jag fäste mig till mö,

Som jag sände ringen till,

Som jag vände panten till.

Ung hon är än denna jungfrun,

Ännu lövas denna lönnen,

Ännu spirar denna björken.

Ung hon är än denna jungfrun,

Som jag hållit som min egen.

 

© Enel Melberg, Ellerströms, 2007


  • Country in which the text is set
    Estonia
  • Featured locations
    Wenemaa (Russia); Saksamaa (German territories); Poola (Poland)
    Narwa; Riia (Riga); Tallinn; Hiiu/Hiie (Dagö); Saaremaa (Ösel)
    Wiru (county); Harju (county); Kuramaa (Courland)
  • Impact
    Sõja laul (“War poem”) unites a broader complex of Estonian war songs, all belonging to the Finno-Ugric runic song tradition. Commissioned by the Finnish Literary Society, Hella Wuolijoki worked on a registry that would classify all Estonian folk songs from the collection of Jakob Hurt, an Estonian folklorist.

    Many authors have referred to the fact – Wuolijoki among the first – that one can hardly find any traces of war enthusiasm and eagerness to fight for the land in Finno-Ugric folk songs. Estonians, just as their northern and southern neighbours, and innumerable other small ethnic groups of people, have had to fight for very many foreign powers, and in such terms, patriotic or heroic motives would be improper. The majority of the songs depict this process of being forced to participate in war with calm motherly-sisterly lamentation, heart-ache and longing. Another characteristic for the folklore in this part of the Baltic Sea is the poem’s lyric style (when compared to the Karelian-Finnish or other war songs that use epic verse). This again, now in metric means, emphasizes the tragedy of the whole process.

    Wuolijoki applied in classifying various songs the same method Elias Lönnrot, the author of the Finnish epic Kalevala, had been using: when artificially composing a literary work based on oral tradition, the collector has to stick to the ideas inherent to the runic songs themselves. From the vast collection she picked the most beautiful exemplary versions and combined them into Sõja laul. The song itself belongs to the people.

    Sõja laul has influenced Estonian as well as international writers, amongst others Gustav Suits (Lapse sünd, “Birth of the Child”, 1922) and Bertolt Brecht (Der kaukasische Kreidekreis, “The Caucasian Chalk Circle”, 1948). Out of Wuolijoki’s activity at the Finnish Literary Society grew the Estonian Literary Museum, established in Tartu in 1908.



  • Balticness
    Small nations on the Baltic coast have had to fight for very many foreign rulers without knowing what purpose they are fighting for. War is emotionally devastating in every part of the world, and Wuolijoki’s poem conveys this message in a traditional Finno-Ugric poetic form. The locations the author (i. e. collective memory) recalls refer to Baltic neighbourhood and from between the wailing lines the reader receives a short summary of the recruitment process under the command of Imperial Russia. As epic form is told to be a poem that recounts history, historical material could as well be hidden in it.

    Elsbeth Hanna Aarsalu



  • Bibliographic information
    (First publication in the magazine Tallinna Kaja, December 1914)
    Hella Wuolijoki, Sõja laul. Kokku seatud Hurti vanavarakogudes leiduvate teisendite järgi, Kirjastuse-ühisus “Maa”, Tallinn, 1915.
  • Translations
    Language Year Translator
    German 1940 Hella Wuolijoki, Bertolt Brecht & Margarete Steffin
    Swedish 2007 Enel Melberg
  • Year of first publication
    1915
  • Place of first publication
    Tallinn